Kategoriarkiv: Recension

Skuggsida av Belinda Bauer

Publicerat av

Belinda Bauer är nog den största överraskningen när det gäller nya författare på senare år. Jag har läst både Mörk Jord (som jag recenserade här) och nu även Skuggsida. Jag var lyrisk över Mörk Jord och jag kan säga på en gång att Mörk Jord tillhör nog en av de bättre böcker jag läst. Den är så spännande utan att egentligen vara spektakulärt blodig eller aktionspäckad. Den är liksom mer krypande och det är inte helt enkelt att klura ut intrigen vilket jag verkligen uppskattar.

Handlingen

Skuggsida utspelar sig i den lilla byn Shipcott i England (precis som Mörk Jord). Byns enda polis Jonas Holly är den som håller byn säker trots att han är en mycket mild person. När en äldre invalidiserad kvinna blir kvävd till döds i sin säng så blir han chockad. Hur kan detta gått till? I en by som är så sammanhållen som Shipcott?

Strax anländer den arrogante kriminalinspektören Marvel och tar ifrån Jonas fallet. Men Jonas kan inte släppa det och börjar nysta i det själv. Då börjar Jonas få små lappar: lappar som anklagar honom, att han inte beskyddar byn bra nog. Sen så dör ytterligare en äldre person och polisen förstår att de har att göra med en galning.

Jonas får göra sitt bästa för att visa att han är kompetent nog att hjälpa till i mordutredningarna samtidigt som han har trubbel hemma: hans unga fru lider av MS som gjort henne mer och mer funktionshindrad. Bara några dagar innan det första mordet så försöker hon ta livet av sig med en överdos tabletter.

Lite fler tankar

Jag älskar verkligen enkelheten i Belinda Bauers böcker. Som jag sa i början så är hennes böcker inte spektakulära med makabra mord som platsar i en värsta mardrömmar. Men det finns ett sorts underliggande obehag där hela tiden och det är svårt att förutse vad som ska hända. Det finns liksom inte något som pekar i någon riktning men det känns inte heller som det är helt snurrigt. Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bra sätt. Oavsett vad så ser jag fram emot fler böcker av Belinda Bauer för hon kommer nog att hamna i min top 10 lista över deckarförfattare.

 

Ny Italiensk favorit!

Publicerat av

Gillar ni som jag italienska deckare som till exempel Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti i Venedig eller Andra Camilleris böcker om Salvo Montalbano? Då har jag ett nytt tips åt er.

Marco Vichis böcker om kommissarie Bordelli

Marco Vichis böcker utspelar sig i Florens under 1960-talet. Kommissarie Bordelli är en godhjärtat ensamstående romantiker som röker alldeles för mycket cigaretter och sover för dåligt på grund av minnen från andra världskriget. Han ser hellre än sällan mellan fingrarna när han stöter på tjuvar som stjäl på grund av pengabrist så länge de är ”gentlemannatjuvar” och han drömmer om att en gång hitta sin drömkvinna som han är övertygad om att han kommer att känna igen när han ser henne.

Death in August

Den boken jag läste är den första av 4 böcker om Bordelli och det ska finnas åtminstone en till översatt till engelska. (Death and the Olive Grove). I den här boken så ringer en kvinna in när hon misstänker att något är fel hos hennes förmögna väninna Signora Pedretti-Strassen. Bordelli åker dit och hittar kvinnan i hennes stora hus till synes död av ett astmaanfall. 2 giriga brorssöner och deras fruar hamnar snart i fokus men de har ju alla alibin….

Medhjälpare

Bordelli är som sagt inte gift men han har ett nätverk av udda men goda vänner. Rättsläkaren Diotivede, Ficktjuven Botta, hans nya medhjälpare i tjänsten – Piras som är son till en militärkompis han en gång räddade livet på under andra världskriget. Han är också god vän med en godhjärtat och gladlynt prostituerad kvinna vid namn Rosa.

Mera Italienskt! Mera Mario Vichi!

Mordgåtan är finurlig och helt godkänd men det är människoporträtten, atmosfären, miljöerna, kamratskapen och den goda maten jag kommer att minnas från den här serien, precis som i de andra italienska kriminalromaner jag har läst. Jag ska definitivt försöka få tag på bok nr 2 i ordningen! Böckerna är än så länge inte översatta till svenska utan jag hittade den på ”The English Book Shop” på bokmässan i höstas – Ja jag ligger efter med läsandet… men vem vet vilka andra skatter som den här som ligger och väntar på mig 🙂

En grym död av Jonathan Hayes

Publicerat av

Efter att ha läst och uppskattat Heligt blod, Jonathan Hayes första kriminalroman, gav jag mig förväntansfullt i kast med En grym död.

Här är rättsläkaren Edward Jenner är tillbaka i en thriller som utspelar sig i en lugn liten kuststad

Edward Jenner, som varit rättsläkare i New York, har studsat tillbaka efter törnarna han fick i Helig blod, men ryktet följer honom i hasorna. Ryktet och den ettriga skandaljournalisten Amanda Tucker följer honom hack i häl. . Hans läkarlegitimation för New York drogs in och Jenner har ett vikariat i Douglas County i Florida, och den lilla orten Port Fontaine.

 

Jenner hittar liken efter en mördad man och en kvinna i en sjunken bil. Det visar sig vara de svårt ruttna kvarlevorna efter Jenners vän och kollega Marty Roburn med hustru. Den Kollega Jenner vikarierar för och som skulle befunnit sig på semesterkryssning.

Jenner följer spåren och nosar sig rakt in i en märklig kriminell konspiration. Kan Jenner lita på någon alls?

Thrillern är typiskt (fördomsfullt, jag vet) amerikansk , våldsam och svårt sexistisk. Karaktärer som är grymt vidriga duggar tätt, den ene etter värre än den andre. Persongalleriet är överlastat med hemska personer som förefaller njuta av att tillfoga smärta på allehanda vis. Jag kan inte kalla det något annat än onödigt mycket slaskigt våld, på bekostnad av en intressant historia.

 

Jag känner mig besviken och kommer troligen inte att läsa ytterligare verk av denne duktige skribent, på grund av det övervåld jag får svår avsmak för.

 

Last Jew Standing av Michael Simon

Publicerat av

Last Jew Standing är den senaste boken i serien om inspektör Dan Reles från Austinpolisen i Texas. Den här boken utspelar sig strax efter boken Little Faith. Det är nu mitten på 1990-talet och Dan bor med sin fru Rachel och sin lille son i ett nytt hus. Just när de tror att allt börjar bli lugnt omkring dem och de kan leva ett normalt liv så dyker Dans pappa upp. Han har inte haft kontakt med sin far på tjugo år och mötet är inte direkt efterlängtat. Och fadern kommer inte ensam: med sig har han en ung prostituerad kvinna.

Reles för med sig stora bekymmer eftersom kvinnan han har med sig ”ägs” av en maffia boss från New York. Zelig, bossen, vill ha tillbaks den här kvinnan till varje pris och om han så ska ödelägga hela Austin för att få henne tillbaks så gör han det utan att tveka. Jakten är igång.

Ett högt tempo

Som vanligt så är tempot mycket högt och det är aktionspäckat från sida till sida. Det var faktiskt jättesvårt för mig att lägga ifrån mig boken för jag ville bara veta vad som skulle hända härnäst. Men trots att farten ligger på 250 så är det en lättläst bok. Jag kan faktiskt inte begripa varför inte ett svenskt bokförlag har gett ut Michael Simons senaste två böcker för jag tror verkligen att de skulle göra succé.

Några sista tankar

Jag hoppas verkligen inte att detta är den sista boken om Dan Reles eftersom jag verkligen gillar både honom och Torbett, som var hans partner i de första två böckerna. Jag har nämnt det förut och jag kommer att nämna det igen men jag gillar verkligen karaktärer som är mer humana, som inte är perfekta, som begår misstag och gör en så irriterad att man bara vill kasta iväg boken. För det är precis så karaktärerna i de här böckerna är. Det gör att det är enklare att relatera till karaktärerna och det förhöjer själva läsupplevelsen och gör den på sätt och vis mer intensiv.

Tokyo år noll

Publicerat av

 

 

Hårdkokt experimentell efterkrigsskildring

David Peace är en engelsk kriminalförfattare bosatt i Japan. Han har tidigare skrivit the Red riding-trilogin (tyvärr ej översatt till svenska) som också har filmatiserats. Jag visste att det skulle bli hårdkokt men jag var inte riktigt beredd på det här. Boken skildrar en poliskommissarie i Tokyo 1946 som får ett svårt mordfall på halsen. Mordfallet ska tydligen ska vara baserad på en verklig mordgåta.

Störande element eller stilistiskt genialiskt?

Den här boken har hyllats av många på grund av den stilistiska stilen. Själv måste jag erkänna att jag har väldigt svårt för stilen som är oerhört krävande. Låt mig ge er ett exempel ur boken.

”Två mycket unga män från stationen i Atago väntar på oss i illasittande och skitiga uniformer. De bugar sig och gör honnör, de hälsar på oss och ursäktar sig, men jag hör inte ett ord av vad de säger –

Ton-ton. Ton-ton, Ton-ton, Ton-ton. Ton-ton…(ska översättas till dunk dunk på svenska)
Konstaplarna lleder oss av vägen bort från hamrandet och in på tempelområdet –

Jättelika svedda träd, med rötterna mot himlen….
Det återstår inte mycket av Zojojitemplet sedan det brann efter majbombningarna i fjol – ´
Förkolnade grenar och fällda löv…”

Dunkandet, som är oerhört enerverande som läsare, finns där hela tiden. Medan vi följer hans handlingar får vi också hans lösryckta tankar serverade.Huvudpersonen bär på en hemlighet som sakta sakta avslöjas för oss via hans tankar. Det är krävande och jobbigt eftersom handlingsflödet hela tiden avbryts. Samtidgt ger boken andra dimensioner än i vanliga kriminalromaner eftersom huvudpersonens inre frustration och huvudvärk  och paranoia överförs förmedlas på ett unikt sätt.

Hårdkokt realism

Den här boken är så långt från Agatha Christie-deckare man kan komma. Jag är chockad över hur tillvaron såg ut för den japanska befolkningen efter andra världskriget. Red riding-trilogin är visserligen hårdkokt men det här är en dimension värre. Det är skitigt, fattigt, smutsigt, korrupt och alldeles, alldeles….hemskt….

Hata eller älska

Det är antingen eller, antingen gillar man det här eller så gör man det inte. Jag gillar det inte men å andra sidan så är den hårdkokta genren inte min favoritgenre. Jag har svårt att förlika mig med den förfärliga kvinnosynen, eller snarare kvinnans icke-roll i handlingen. Det här är en mans värld. Trots det måste jag nog ändå läsa klart den bara för att få veta hur det går. Stort plus för kartan över Tokyo och ordlistan på slutet.

Paradisoffer

Publicerat av

Bakgrund

Paradisoffer är Kristina Ohlssons 4:e bok om Fredrika Bergman. Fredrika Bergman börjar som civilanställd på polisen i första boken där hon arbetar i en specialutredningsgrupp under ledning av Alex Recht. Samarbetet börjar inte så bra men deras tillit till varandra växer under utredningarnas gång. I den här boken har dock Fredrika lämnat polisen och börjat en ny anställning på Justitiedepartementet. även Alex har börjat ett nytt jobb på Rikskrim.

Vad handlar boken om?

Ett flygplan kapas som är på väg från Stockholm till New York. De olika myndigheterna gör allt de kan för att ta reda på vem som ligger bakom kapningen och få ner flygplanet säkert. Både Fredrika och Alex blir inblandade i fallet via sina respektive myndigheter. Vi får också stifta bekantskap med den mycket färgstarka karaktären Eden som leder SÄPOS arbete. Det är ett tacksamt tema i dagens samhälle som de senaste 10 åren präglats av terrorhot. Just nu pågår till exempel rättegången mot Breivik som uppenbarligen lider av islamskräck.

Dubbla framgångsrika karriärer

I och med Fredrikas skifte av jobb och vad fallet handlar om så får Kristina Ohlsson utnyttja kunskaper från sitt andra yrke. Kristina arbetar i dagsläget som Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), världens största regionala säkerhets-organisation och är tjänstledig från en tjänst som analytiker på Rikspolisstyrelsen. Hennes kunskaper ger stor trovärdighet till hur myndigheterna hanterar situationen i boken och kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Kristina som har två mycket spännande karriärer och bara är 1 år äldre än mig….

Modigt experimenterande

Jag tyckte att Kristina Ohlsson experimenterade lite i sin förra Änglavakter och det fortsätter hon med i den här boken fast i en ny riktning. Boken är förlagd under två dygn. Det är på ett sätt smart, för boken följer kaparnas deadline och bygger upp spänningen på ett tacksamt sätt och man får en bra känsla över hur stressade karaktärerna blir i pressade situationer. Därtill läggs politiska ställningstaganden och gnabb mellan myndigheterna. Å andra sidan så ger formatet ett begränsat utrymme till karaktärernas relationer även om tvisten med Alex son är bra. Jag hade till exempel gärna sett att man hade utvecklat Edens karaktär och lagt till lite mer tillbakablickar och tankegångar och byggt upp hemligheter inför nästa bok. Kanske låtit Edens karaktär och hennes hemlighet få utvecklas/avslöjas i nästa bok? Håller tummarna för att Eden kommer tillbaka i nästa bok! 

En bra författare med ännu större utvecklingspotential

Kristina Ohlsson är en bra kriminalförfattare med hög spänningsfaktor, bra karaktärer och ett språk med driv i. I den här boken blev det spännande på bekostnad av karaktärerna och jag kan inte låta bli att jämföra med Deon Meyers 13 timmar som utspelar sig under ännu kortare tid med tidspress och som kändes lite mer djupgående och spännande. Ett stort plus dock till Kristina för att hon vågar experimentera. Vem vet vilka fantastiska böcker hon kommer att skriva i framtiden om hon fortsätter så här!

Journal 64

Publicerat av

Höga förväntningar

Journal 64 är dansken Jussi-Adler Olsens 4:e bok om Carl Mörck och avdelning Q. De tre första böckerna släpptes alla tre i Sverige förra året och jag blev helt förälskad! I min mening var det årets bästa böcker tätt följd av Anders de La Mottes Buzz. Därför hade jag oerhört stora förväntningar på den här boken. Boken levde upp till förväntningarna till 85 % även om det tog lite längre tid att komma in i den än böckerna innan, men när jag väl gjort det så blev det som vanligt sträckläsning.  Hur som helst är det så hög kvalité på Adler-Olsens alla böcker att det ändå slår det mesta i bokväg. Jussi Adler-Olsen kommer att bli hur stor som helst både i Skandinavien och resten av världen.

Jussi Adler-Olsen står på de svagas sida

Gång efter gång så berättar Jussi Adler-Olsen om utsatta människor som hamnar i snett i livet på grund av livets orättvisor.  Den här boken är inget undantag. Nete Hermanson berättar för oss i tillbackablickar hur hennes liv blev som det blev och hur hon hamnade på Sprögö, ön dit man skickade ”oönskade kvinnor” ända fram till 1960-talet….

.

Handlingen/temat i Jussi Adler-Olsens böcker är rätt dyster. Det handlar om övergrepp och makt. Nete Hermanson, som är en nyckelperson i den här boken, och människorna runt omkring henne skildras på ett utelämnande sätt där mänsklighetens svagheter kommer fram på ett obehagligt och trovärdigt sätt.  Adler-Olsen gör därför helt rätt när han väger upp det dystra, hemska med en annan typ av karaktärer som balanserar böckerna…. (Se nästa stycke)

Carl Mörck – den ofrivillige hjälten

Avdelning Q är en liten avdelning belägen i källaren på polishuset i Köpenhamn som har fått i uppdrag att lösa så kallade ”Cold Cases”. Chef är poliskommissarie Carl Mörck som gör allt för att minimera arbetsinsatsen. Han är en motvillig hjälte vars tankar hela tiden fyller mig med skratt. Han är till exempel helt oförstående till sin assistent Assads exotiska brygder och bönematta. Han tror (med viss rätta) att hans sekreterare Rose är galen och dras med en plastson som av outgrundlig anledning bor hos honom fast han skiljt sig från frun för länge sen, I den här boken får han dessutom problem med sin kusin och presenteras inför flickvännens dotter där han gör ett katastrofalt intryck….

.

Både assistenten Assad och sekreteraren Rose bär på stora hemligheter som författaren skickligt har byggt upp under böckernas gång. Roses hemlighet börjar nystas upp i den här boken. Vad Assads hemlighet är vet jag inte än men jag är säker på att jag kommer att bli förvånad och att det kommer att vävas in skickligt i nästkommande bok/böcker.

Aktuella fall för avdelning Q

I den här boken så hittar Rose mystiska samband mellan flera försvinnande 1987. Frågan är vad personerna har gemensamt och varför man aldrig hittade dem. När teamet gång på gång utsätts för fara förstår de att någon eller några gör vad som helst för att stoppa utredningen. Skottdramat där Mörcks ena partner dog och den andra blev förlamad blir återigen aktuellt när flera bevis pekar på att Mörck själv var inblandad. Dessutom så lägger någon fram en akt som handlar om Carl Mörcks farbror som dog när Carl var ung. Då trodde man att han drunknade men gjorde han verkligen det? Extra plus för slutet där jag blev lite förvånad.

.

Ni som inte läst någon bok i serien ännu gör det NU! och börja framförallt i rätt ordning:

1. Kvinnan i rummet
2. Fasanjägarna
3. Flaskpost från P
4. Journal 64