Murder Most Foul

Denna Marplefilm är löst baserad på Agatha Christies Hercule Poirot historia Mrs McGinty’s Dead. Margaret Rutherford är Miss Marple och Rutherfords man Stringer Davis är som vanligt den helt påhittade karaktären Mr Stringer.

Originalhistorien som denna film bygger på är inte en av Christies bästa. Personligen tycker jag faktiskt att filmen är bättre än boken i detta fall. Mycket för att Margaret Rutherfords något komiska tolkning av Marple kommer till sin rätt i denna film.

Klart sevärd en regnig sommardag!

Skumtimmen – Johan Theorin

Sommaren är nästan här! Förra året vid den här tiden startade vi en konstig vana. Vi började åka ut och fika på slott i närheten av Stockholm och där även passa på att läsa/lyssna på Fantasyböcker (Jag höll på att ta mig igenom Wheel of Time serien). I år åker vi istället ut och fikar på lokala slott medan vi lyssnar på deckare 🙂 Första trippen för i år blev Skokloster slott. Om ni ska dit i sommar kan jag rekommendera morotskakan! Första deckare blev Skumtimmen av Johan Theorin.

Oj, vad kan man egentligen säga om Skumtimmen!? Den är ett mästerverk! Handlingen är makalös, karaktärerna är perfekta och Johan Theorins sätt att berätta på är helt otroligt. Av någon anledning läste jag Nattfåk först, gillade den också väldigt mycket, men jag måste nog säga att Skumtimmen var ännu snäppet vassare!

Handlingen utspelar sig till största delen på Öland, ett ställe som jag nu är övertygad om kommer få ännu fler turister om somrarna pga Theorins deckare. Vi får där stifta bekantskap med Nils Kant, en man som kommer ge upphov till många historier – av de slag som bäst berättas i skumtimmen…

Murder at the Gallop

Detta är ytterligare en Marplefilm med Margaret Rutherford i huvudrollen. Denna film är väldigt löst baserad på After the Funeral, som dock är en Hercule Poirot historia.

Men i Murder at the Gallop har Rutherfords Miss Marple och den påhittade sidekicken Mr Stringer ersatt allas vår favorit fransman… ursäkta belgare 🙂

Standarden på produktionen är hög, men handlingen är så massakrerad och sedan dåligt hopsatt att det är svårt att hänga med (i alla fall för mig som har läst originalhistorien).

Betyget blir endast knappt sevärd. Om du inte har sett/läst After the Funeral ska du absolut inte se denna film först! Då kommer en av Agatha Christies bättre deckargåtor bli helt förstörd för dig!

Murder, She Said

Jag går igenom en Marple-fas just nu. Det hela började med att jag fick 4 Marplefilmer med Margaret Rutherford som Miss Marple. Den första av dessa filmer jag såg var Murder, She Said. En film löst baserad på 4.50 from Paddington.

Jag har faktiskt sett Murder, She Said en gång tidigare, för över 20 år sedan. Det var faktiskt min första kontakt med Miss Marple. Margaret Rutherford ÄR därmed Marple för mig… eller hon har i alla fall varit det. Nu när jag sett otaliga andra adaptioner av böckerna och dessutom LÄST många av dem, måste jag erkänna att min bild över en perfekt Marple har ändrats något.

Inte bara titeln utan både handlingen och Miss Marple själv skiljer sig kraftigt åt från boken i denna film. Handlingen har kryddats upp med många komiska inslag och Miss Marple kan här närmast beskrivas som klämkäck(!). Produktionen är dock väldigt snygg (till skillnad från Marple-serien som producerades under 80-talet. En recension av den kommer senare). Här och där märks dock filmens ålder, en del scener blir pinsamt dåliga, men så är det ju med nästan alla gamla filmer.

Margaret Rutherfords man har även fått en roll i hennes Marplefilmer  som en påhittat rollfigur vid namn ”Mr Stringer”. Han blir i mångt och mycket som en Dr Watson liknande sidekick (även om Mr Stringer är mycket fegare och ofta endast används som comic relief).

Detta är verkligen inte Agatha Christies Marple, men ganska underhållande ändå 🙂

Löparen av Pontus Wikner

Löparen är en helt okej debutdeckare, även om den i mitt tycke delvis är lite spretig och alldeles för kort.

Boken är inte uppbyggd som en traditionell deckare utan påminner till uppbyggnaden mer om dokumentärserie. Ingen riktig deckargåta presenteras i början av boken utan istället presenteras en rad händelser av vilka en del knyts samman till en ganska spännande final. Det finns dock en rad historier som inte verkar tillföra handlingen något och som istället ger boken ett något spretigt intryck.

Boken är dessutom så kort att vi knappt hinner lära känna karaktärerna, vilket är tråkigt. Den kompakta handlingen bidrar dock till att deckaren blir väldigt snabbläst och tempot i läsningen blir högt vilket höjer spänningsgraden och gör boken lättläst.

Klart läsvärd.

Haukene – av Stein Morten Lier

Norge har funnit olja i mängder på Svalbard. Om de beslutar sig för att borra efter den kommer Norge att bli den ledande leverantören av olja till västvärlden.

Det är slitningar mellan den ekonomiska sidan och miljövännerna. Politikerna sitter mitt emellan och den svage stadsministern vet varken ut eller in.

Världskrafterna trycker och drar och pressar på stackars Norge.
Mariangela som är forskare vid NUPI och expert på de norra områdena varnar

sin stadsminister om vad som komma kan, om man tar på sig rollen som västvärldens viktigaste oljeleverantör.  Och hon råkar i trubbel. Hon och även Martin

Maele som är löjtnant i Försvarets Specialkommando. Han tvingas samarbete med CIA om en försvunnen projektledare vid Kongsbergs Vapenfabrik, men upptäcker snart att det handlar om något helt annat.

Mariangela och Martin har blivit till sittande duvor i det storpolitiska världsspelet.

Min första tanke när jag läste baksidetexten på boken var –  bah! Och jag gick in med en mycket tråkig inställning. Något som jag tämligen snabbt blev botad från.

Det låter som en dussinroman, men temat är brinnande aktuellt, och jag började mer och mer se boken som en ögonöppnare och ett inlägg i debatten.

Tråkig? Absolut inte!! Mycket välskriven, rappt tempo och hela tiden full fart.

Lier skriver mycket fängslande. Jag hann knappt fundera på miljöer och människor.
Jag slukades upp av historien. Om miljöerna är fint beskrivna får ni ta reda på

själva!!

Blodläge – Johan Theorins 3:e Ölandsroman

Så var den då här – Johan Theorins 3:e roman i Ölandskvartetten som ska skildra varsin årstid på Öland. I Blodläge, som ges ut av Wahlström & Widstram  har det nu blivit vår och vi får möta helt nya karaktärer.

Per har en svårt sjuk dotter och en minst sagt okonventionell och rätt besvärlig pappa, vad säger man till sina vänner när pappan är porrkung? Grannen Vendela sitter fast i ett misslyckat förhållande och har en trasig barndom som bagage (Vi får tillbakablickar till hennes barndom). Den sköne gamle Gerlof som vi har mött i de tidigare böckerna sällar sig också till det lilla grannskapet Stenvik när han flyttar från äldreboendet till sin gamla stuga. Att byta ut karaktärerna är lite irriterande för jag gillade ju karaktärerna i både Skumtimmen och Nattfåkoch hade gärna fått veta hur det gick för dem. Samtidigt är det väldigt skönt, i denna seriesviternas era, att inte fastna med samma karaktärer i 10 romaner…

Som i de tidigare romanerna finns det ett mystiskt/övernaturligt tema. I Skumtimmen handlade det om legenden och brottslingen Nils Kant, i Nattfåk handlade det om spöksägner och i Blodläge handlar det om Troll och älvor. Den biten är lite svagare än i de två tidigare romanerna men det vägs upp av historien om  Pers och hans  pappa.

Jag gillade Blodläge precis som jag gillade de två tidigare böckerna och gissar att jag kommer att gilla den fjärde delen i Ölandskvartetten. Varför? Jo för att Theorin skriver mer än ”bara” kriminalromaner. Språket är fint, miljöbeskrivningarna fantastiska- Jag skulle också vilja ta en löptur på allvaret i skymningen – Karaktärerna är intressanta, trovärdiga och man får ser hur de växer som människor under romanens gång – Theorin är duktig på att skildra problematiska relationer inom familjen/släkten. Till allt detta kan man lägga lite historik, den härliga karaktären Gerlof och ett mystiskt/övernaturligt tema. Helt enkelt ett lyckat recept på en modern kriminalroman.

Nästa roman skildrar sommaren på Öland. Jag funderar redan på vad det mystiska temat kan vara i den boken men funderar också på vad Theorin ska hitta på efter den här Ölandskvartetten.  Jag frågade honom om det, och han svarade att efter den fjärde boken lämnar han Öland för något nytt.

I juni lägger vi upp en intervju med Johan Theorin här på Deckarhuset!