Förra veckan fick Lars Keplers storsäljare kritik här på sidan, och jag måste få komma med en liten hyllning som motvikt till kritiken.
Jag ska börja med att säga att då en bok blivit så här hypad är det alltid med en viss tvekan jag påbörjar läsandet. Jag vet inte varför, men av någon anledning söker jag då efter fel och brister. För inte kan väl den stora massan ha rätt? 😉
Men, den stora massan har rätt. Det är en jättebra bok. Den är så bra att jag måste upprepa det med versaler: DET ÄR EN JÄTTEBRA BOK! Jag tycker att Kepler stormar in som en frisk fläkt i deckarvärlden. Trots det är jag lite fundersam på om inte det bästa vore att låta Lars Kepler bli en one hit wonder. Mystiken bakom denna fantasifigur är borta och jag vill verkligen inte råka ut för en följetong à la Beck eller Wallander.
Återigen vill jag påpeka det fantastiska med ljudboken. Det finns många poänger med att ladda in berättelser i iPoden, speciellt om man ska ut och resa: plats och vikt sparas in i bagaget och man slipper ligga och kisa mot solen för att se texten. Ett perfekt sällskap vid poolen!
Det här är alltså resultatet av samarbetet mellan James Patterson och Liza Marklund. Uppenbarligen finns det många åsikter om Liza Marklund och hennes böcker Gömda och Asyl men jag lägger det åt sidan för den här recensionen.
Hade inte filmen börjat med siluetter av dansande kvinnor i en öde öken så hade jag aldrig gissat att detta var en bond-rulle.
Jag har skrivit mycket om Sherlock Holmes den senaste tiden, det är lika bra att erkänna att jag drabbats av ett svårt fall av Holmesfeber 🙂 En ganska trevlig åkomma faktiskt!
