Kategoriarkiv: Recension

Tana French en ny Donna Tartt?

Publicerat av

Jag har precis läst Tana French andra bok om infiltratören Cassie Maddox som släpps idag (12 januari) på svenska.

Cassie Maddox en före detta infiltratör arbetar på familjevåldet när en kollega ringer upp henne och ber henne komma och titta på ett mordoffer. Det visar sig att offret (Lexie) är en kopia av Cassie. Eftersom Cassie är en före detta infiltratör bestämmer man sig snabbt för att låta kollektivet hon bor med tro att offret inte blivit mördat utan hamnat i koma. Det är ett högt spel de spelar. Finns mördaren bland kollektivet? Är det en person från offrets mycket mystiska förflutna eller är någon av de fientligt inställda byborna? Och kommer Cassie lyckas lura alla att hon är Lexie?

Mer än så säger jag inte. Det är en spännande bok och jag fick en liknande känsla som den när jag läste Donna Tartts den hemliga historien första gången. För mig så är den boken en av mina top 10 läsupplevelser och jag letar ständigt efter en liknande upplevelse. Nu når den här boken inte upp till den standarden men för mig räcker det att det är aningen nära. Således ingen ny Donna Tartt men en välskriven och spännande läsupplevelse med intressanta karaktärer där den mest spännande är ett hus.


Rättshaveristen – Sture Torngren

Publicerat av

”Koppla jycken, nu blir det åka av!” Ja, så står det skrivet stora gula bokstäver mitt över omslaget till Rättshaveristen… ett minst sagt ovanligt drag…

…Tittar man sedan på bokens baksida så beskrivs bokens huvudperson som en person som inte tar skit utan som slår tillbaka och en död man omnämns som ”skattedirektör Lång”…

Detta ger en ganska bra bild över denna, i mina ögon, otypiska deckare. Den ligger med andra ord konstant en ”hinna” av komik/satir över handlingen, som dock varierar i styrka. Ibland kändes det dock lite som att stå i ett rum där alla (inkl du själv) skrattar lite smått och något… och att du i mitten av detta börjar inse att alla andra kanske skrattar åt något helt annat än det du själv trodde var den roliga poängen…

Handlingen:

Småföretagaren Axel Månsson (huvudpersonen) är både orättvist sköntaxerad och dessutom orättvist beskylld för att vara inblandad i ”skattedirektör Långs” död…

Jag älskar historier av den här typen, men jag hade gillat Rättshaveristen bättre om den hade innehållit lite mindre ”komik/satir” och lite mer aktion. Trots den ”fyndiga” texten på omslaget är detta på sin höjd en deckare i mittempo. Torngren har en lite annorlunda berättarteknik, ibland får jag för mig att vissa stycken blir upplästa av en berättaröst(!?) Vet inte om jag är ensam att uppleva detta eller om det är ett medvetet drag (Det gäller inte all text utan bara vissa stycken) Själv tyckte jag att det oftast blev en kul effekt 🙂

Läsvärd om man gillar den här typen av historier!

Askungar av Kristina Ohlsson

Publicerat av

En förälders värsta mardröm är att ens barn ska försvinna, och det är just vad som händer i inledningen av boken. Mamman blir av misstag kvar på Flemingbergs station och dottern försvinner spårlöst från tåget just som det anländer till Stockholms Central.

Fler barn försvinner, misshandlade kvinnor dyker upp och det är inte förrän i slutet som alla trådar knyts ihop och man förstår vad första kapitlet faktiskt handlade om.

Askungar är Kristina Ohlssons debutroman och historien är bra uppbyggd. Jag gillar hur hon låter perspektivet skifta mellan olika karaktärer och även om jag lyckades lista ut motivet så förblev mördaren ett mysterium. Det finns dock inga överraskningar bland poliserna och karaktärerna är väldigt stereotypa. Rekommenderar ändå boken och ser fram emot en andra bok av Kristina Ohlsson.

A Drink Before the War

Publicerat av

Dennis Lehane. Ja, efter Mörker, ta min hand köpte jag som sagt hela Kenzie-Gennaro-serien (liksom romanen The Given Day), och först i serien är alltså A Drink Before the War. Jag måste direkt säga att jag inte var lika tagen av den här som av Mörker, ta min hand. Missförstå mig inte, det är en bra deckare. Men efter att ha läst ovanstående samt Mystic River och Shutter Island var förväntningarna höga och hade jag läst A Drink Before the War som första Lehane-deckare är jag inte säker på att jag läst resterande. Inte för att den är dålig (för det är den inte) utan för att det finns så många deckare och deckarförfattare man inte läst ännu och man måste ju prioritera. Därför får jag väl tacka min lyckliga stjärna för bokbordet i somras där jag plockade upp Mörker, ta min hand, så jag inte missade Kenzie och Gennaro – för jag gillar dem verkligen!

Mord under julgranen

Publicerat av

Förra julen läste jag novellsamlingen Mord i julklapp och i år stod Mord under julgranen på tur. Jag är egentligen inte så förtjust i noveller men beslutade mig för att ge formatet en ny chans och titeln verkade ju ändå lovande så här i juletid. Trots att det är en imponerande samling författare så tycker jag att novellerna är medelmåttiga som bäst. Får nog hålla mig borta från kriminalnoveller i fortsättningen eftersom jag oftast blir besviken.

Riddarfalken från Malta

Publicerat av

Dashiell Hammet. Den här berättelsen ska väl räknas som en klassikernas klassiker. Det är en av de första hårdkokta snuthistorierna som slog världen med häpnad och satte ribban för lång lång tid framöver.

Man borde ju gilla den här boken, verkligen. Men jag kan inte ljuga. Jag avskydde den. Jag känner ett förakt för huvudpersonen, Sam Spade, och det spelar ingen roll att jag försöker visualisera en av filmens storheter, Humphrey Bogart, i rollen som Spade. Jag tyckte att historien var platt och jag satt bara och väntade på att den omtalade spänningen skulle infinna sig – det gjorde den aldrig.

Sara har dock tidigare skrivit en hyllning till filmen med samma namn…

Sherlock Holmes

Publicerat av

Sherlock Holmes och hans kompanjon Dr. Watson fångar i filmens början seriemördaren Lord Blackwood som döms till döden. Lord Blackwood använder svart magi och tycks återuppstå från de döda och Holmes logik och slutledningsförmåga sätts därmed rejält på prov. Holmes och Watson tar upp jakten för att förhindra ytterligare mord samt en attack på det brittiska parlamentet.

Sherlock Holmes påminner mig om en blandning av tv-figurerna House och Monk. Holmes är cynisk och otrevlig men använder samtidigt sina sinnen och logik på en helt annan nivå än de flesta andra och lyckas på så sätt lösa de svåraste problemen.

Sherlock Holmes spelas av Robert Downey Jr. och hans kompanjon Dr. Watson av Jude Law. Perfekta rollval! Bakom parets käbbel bottnar en djup vänskap. En vänskap som gungar lite då Holmes inte är helt nöjd med Watsons val av fästmö.

Filmen slutar med en cliffhanger och bäddar för en spännande fortsättning även i efterföljaren.

Jag tyckte verkligen om filmen och rekommenderar definitivt ett biobesök! Däremot måste jag erkänna att jag aldrig läst en Sherlock Holmes roman. Men efter att ha sett filmen så kommer jag definitivt att göra det för att se om filmens karaktärer överrensstämmer med bokens.

.

Läs även Joachims recension av filmen…