Kategoriarkiv: Recension

After the funeral – Agatha Christie

Publicerat av

Detta är en väldigt klassisk Agatha Christie deckare med Poirot i huvudrollen.

Handlingen:

En äldre, rik man dör plötsligt, bortsett från att det sker väldigt hastigt så tyder inget på att det skulle ha varit en onaturlig död. När släkten samlas på begravningen utbrister dock hans syster meningen: ”It was hushed up very nicely…but he was murdered, wasn’t he?”

Kort efter detta hittas systern mördad, med en yxa i ryggen…

Själv lyssnade jag på denna deckare som ljudbok med Hugh Fraser som uppläsare och hans ”tolkning” av Poirot var verkligen superb! Vilket bidrog till en ännu bättre upplevelse. Det fanns egentligen bara en sak som jag inte gillande med denna bok och det var en av de två ledtrådarna som avslöjande mördaren… jag tyckte helt enkelt att det var lite för långsökt, men detta är ändock en deckare som rekommenderas varmt!

Med svek i sinnet

Publicerat av

(Deception in His Mind) Avnitt nio i Lynley-serien är en av de böcker jag minns bäst i Elizabeth Georges serie (på ett positivt sätt. A place of Hiding minns jag också väl, men bara för att den var så otroligt dålig – vad sjutton hände där egentligen??). Avsnittet är pepprat med rasmotsättningar, svartsjukedraman, båtjakter och ansträngda arbetsrelationer och är i mitt tycke toppen! Med ett krångligt slut som jag faktiskt glömt hur det löser sig i nästa bok (Den verkliga brottslingen/In Pursuit of the Proper Sinner). Väntar spänt på fortsättningen!!

Klockan 21:37 – Karin Alfredsson

Publicerat av

Jag har läst Karin Alfredssons tredje roman om läkaren Ellen Elg.

I boken får man följa flera personer parallellt, dels Ellen Elg och hennes familj och dels en familj i Polen där den ena dottern är djupt kristen och den andra blir gravid. Brodern är en förvirrad tonåring som lockas av högerextremister till onda uppsåt och pappan är frånvarande. Det känns lite stereotypt men å andra sidan, vad vet jag egentligen om polska familjer? Vi får även följa en brevväxling mellan två svenska unga kvinnor på 60-talet och en stalker. Inte helt oväntat binds detta ihop på slutet vid klockslaget 21:37.

Karin Alfredsson kallar boken en dokumentärthriller. Dokumentärbeskrivningen kan jag köpa och visst är det är lite spännande att se hur det går på slutet men som thriller är jag inte särdeles imponerad. Det finns mängder av böcker som inte kategoriseras som en thriller men som ändå kan vara spännande och precis så är det med den här boken.

Ett stort plus till Ellen som karaktär och kvinnofrågor som abortfrågan, kvinnomisshandel,  och prostitution är viktiga frågor.

Kort sammanfattat. Det är en bok som berör om man tycker att kvinnofrågor är viktiga men som  thriller (även dokumentärtrhiller) är jag inte  övertygad.

Boken är ett recensionsexemplar från Damm Förlag

Den motvillige kommunisten

Publicerat av

(The Coroner’s Lunch) Colin Cotterill. Nu har jag läst ut Den motvillige kommunisten och ska skriva en recension. Det känns svårt. Det här är nämligen en sådan här bok som jag personligen inte blev så förtjust i. Däremot är jag ganska säker på att ett par av mina vänner skulle älska den!

Boken, som är den första i en serie, utspelar sig i det kommunistiska Laos under 70-talet. Huvudkaraktären är den 70-någontingårige dr Siri Paiboun, en änkling som arbetat som läkare hela sitt yrkesverksamma liv och drömmer om pension. Istället utses han mot sin vilja till coroner och han får några mystiska dödsfall på sitt bord som han börjar nysta i…

Anledningarna till att jag inte gillar den är framför allt att jag inte tycker historien är tillräckligt spännande eller driven och det händer helt enkelt för lite av intresse. Cotterill spränger dessutom in massor med surrealistiska drömmar som dr Siri har (nåja, massor kanske är att ta i, men några stycken i alla fall) och  blandar in lite allmän mystik i romanen. Inte min kopp te.

Anledningen till att jag tror att många skulle älska böckerna då? Ja, själv tycker jag Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå är sömnpiller av sällan skådat slag, men där vet jag att många tycker exakt tvärtemot. Den som gillar McCall Smith skulle förmodligen gilla även dr Siri (men se upp! Jämfört med Damernas detektivbyrå är Cotterills bok sprängfylld med action.. 😉 ). Summa sumarum: Vill du läsa en stillsam, ganska ovåldsam deckare med lite sköna Laos-beskrivningar, med en gullig liten gubbe som hjälte som dessutom har två sköna sidekicks så kommer du gilla Den motvillige kommunisten – för det är definitivt inget fel på hantverket!

Boken är ett recensionsexemplar från Bra Böcker.

Deckarfilmtips – Del 2 (40-tal)

Publicerat av

Tips 2: Riddarfalken från Malta
Gillar man hårdkokta deckare MÅSTE man se Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart i huvudrollen som privatdetektiven Sam Spade.

Filmen bygger på Dashiell Hammets bok med samma namn. Hammet är en av frontfigurerna bland de hårdkokta deckarförfattarna  och det blir inte mer hårdkokt än så här. Bogart är tuff, cynisk i sin roll och dialogen är hård och rapp. Mr Humphrey Bogart himself måste ha bidragit rejält till glamoriserandet av rökandet. Han är verkligen stencool.

På film kallas den här stilen Film Noir. Det gestaltas t.ex. med stora skuggor på väggarna och sneda kameravinklar.  Titta här så förstår ni! Givetvis finns den obligatoriska femme fatale med i filmen men i övrigt är det tunnt med kvinnor i filmen. Det är knappast en modern kvinnosyn i den här filmen men det kan i alla fall jag ha överseende med. Filmen är  trots allt ca 70 år gammal. John Huston regisserade filmen som hade premiär 1941.

Min favorit i filmen är Peter Lorre, slemmigare skurk  får man leta efter. Vissa människor är helt enkelt gjorda för att spela skurkar!

Passa på att testa era kunskaper om deckarfilmer i ett test på DNs websida

Höstoffer av Mons Kallentoft

Publicerat av

Det här är den tredje boken i serien om Malin Fors. I de två första böckerna tyckte jag om Malin. En frisk fläkt. Efter att ha läst den tredje boken tycker jag inte om henne längre. Hon har alldeles för många komplicerade problem som stjäl fokus från intrigen. Allvarligt talat, behöver svensk kriminallitteratur ännu en alkoholiserad misslyckad olycklig polis? Det var nytt och spännande för ett decennium sedan, nu är det gammal skåpmat. Allt är så svart och eländigt för personerna i den här historien att jag nu gått och dragit på mig en släng av depression.

De tidigare böckerna har haft driv, de har fångat och behållit mitt intresse, men den här historien håller inte ihop. Den har inte, som traditionellt är, en början, mitten och ett slut, den har en hel massa ingångar, men ingen riktig fart framåt. Att historien har ett antal olika jag upplever jag personligen besvärande. Den dödes röst är däremot ett intressant grepp. Det skulle jag vilja se utvecklas.

Jag saknar de välbalanserade historierna som de två första böckerna bjöd på. Gick det för fort att få till den tredje boken? Snälla Mons, du som skriver så bra, låt oss få tillbaka en frisk fläkt i problemlösarens roll, låt den eländiga Malin dö av skrumplever och introducera en ny kvinna! En pigg, glad och lycklig kvinna, och låt dina fantastiska intriger få blomma ut och ta det utrymme de förtjänar i anspråk!  Jag väntar spänt.

Snöstorm och mandeldoft av Camilla Läckberg

Publicerat av

Detta är en kortroman som Läckberg skrev som  juldeckare till en stor svensk damtidning 2006.

I denna historia får vi följa Martin Melin… opps… Molin menar jag ju, då denne åker ut till Valön för att fira jul med sin flickvän och hennes familj. En snöstorm drar in över ön och bryter all kontakt med fastlandet, den gör det även omöjligt för julfirarna att lämna ön. Kort där efter sker ett dödsfall… Vid en första granskning så skulle det mycket väl ha kunnat varit ett helt naturligt dödsfall… men Martin Molin råkar känna en svag men distinkt doft av mandel i den dödes dricksglas…

Jag gillar formatet, det känns lite gammaldags och mysigt. Den går utan problem att läsa ut boken på en eftermiddag även om man inte läser särskilt snabbt.

Läckberg har dock i mitt tycke inte helt bemästrat detta lite speciella format, första halvan av boken blir lite intetsägande då hon försöker klämma in lite väl mycket handling på väldigt få sidor. Detta bidrar till att det i början kan vara lite svårt att särskilja alla karaktärerna. Men i andra halvan av boken vänder det och det hela blir det riktigt bra. Historien är charmig om än något för mycket vinklad mot sorg och känslor för min smak. Den är dock helt klart underhållande.

En liten parantes är dock att i stort sätt hela den här historien (som är inspirerad av en gammal deckarhistoria) redan har figurerat i modern tappning i ett CSI avsnitt. Har man sett detta förstår man ganska snart var det hela handlar om.