Kategoriarkiv: Recension

Aska och ära

Publicerat av

(Playing for the Ashes) Elizabeth George fortsätter att beta av typiska engelska teman: internatskolor, små byar med örtkännare, herrgårdar, adel, och nu i det sjätte Lynleyavsnittet: cricket! En cricketspelare hittas död efter att någon tänt eld på huset där han sov. Vem och varför? Lynley och Havers utreder så klart, och hittar som vanligt massor med underliga förhållanden.

Jag slås gång på gång när jag tittar på Lynley-serien av hur cool Barbara är! Hon har skinn på näsan, härligt bitska kommentarer och osviktlig lojalitet för Thomas. Jag tycker faktisktbättre om henne i tv-form än i boken, där hon ibland är lite för mycket: för ful, för klumpig, för osäker, för smutsiga kläder för att man ska orka hålla på henne rakt igenom hela tiden (även om man så klart gör det största delen av tiden). Men på TV är hon toppen!

Sammanfattningsvis ett mycket bra avsnitt där vi kastade ur oss teori efter teori (jag hade lite rätt och lite fel).

Helene Tursten – Det lömska nätet

Publicerat av

Detta är Helene Turstens 9:e roman om kriminalinspektör Irene Huss som tillhör kategorin deckarhuvudkaraktärer som är fullkomligt normal med villa, vovve, man och två barn (fast numera har hunden dött och barnen är vuxna).

I den här romanen jagas två mördare. Den ena utredningen startar när man hittar ett 20 år gammalt lik inmurat i en skorsten. Fallet hamnar på Irene Huss gamla chef Sven Anderssons bord i cold-case gruppen. Fallet, som blir Sven Anderssons sista i karriären, visar sig ha kopplingar till ett ännu äldre fall från 40-talet med spionanknytning.

Den andra mordutredningen handlar om nät-grooming. Någon chattar med unga flickor och lurar dem till ett möte för att sen våldta och mörda dem. När Helene Tursten var på Örebro universitet hösten 2008 och föreläste så berättade hon hur idén till fallet kom när hon besökte en väninna. När hon kikade in i vänninans dotters rum och hittade henne chattandes framför datorn insåg hon hur oskyddade och sårbara unga kvinnor är i den åldern och bestämde sig då för att ta upp ämnet i boken.

Summa summarum: Jag önskar att det kunde hända något lite mer spännande i Irene Huss liv. Vardagsdramatik i all ära men nog hade jag kunnat undvara delen där Irene Huss mamma dör. Istället hade Tursten kunnat lägga mer krut på de två mordutredningarna som båda hade stort potential men inte fick tillräckligt med utrymme när de skulle samsas i en och samma bok.

Det varsamma bruket av komplimanger av Alexander McCall Smith

Publicerat av

Den senaste boken om Isabel Dalhousie, medlem i Filosofiska söndagsklubben!
”Måste man mena allt man säger? Är det bättre att ljuga för att få folk på glatt humör än att säga precis vad man tycker?”

Eftersom jag missade tredje boken om Isabel Dalhousie så blev jag inte så lite förvånad över att hon blivit mamma! Lille Charlie är son till Jamie, den unge man som Isabel umgåtts med och som är hennes brorsdotters fd pojkvän. Det var oväntat. Liksom händelserna runt den lilla filosofiska tidskrift Isabel varit redaktör för längre tid. Också oväntat.

I den här romanen är det annars huvudsakligen fråga om konstförfalskning och en försvunnen konstnär. Isabel, Jamie och lille Charlie undersöker och löser gåtan. Förstås.

I vanlig god ordning har McCall Smith skrivit en lagom intressant och finstämd historia. De filosofiska funderingarna och resonemangen är trevliga inslag och jag är som vanligt nöjd med läsupplevelsen.

Blodsarv

Publicerat av

(The Field of Blood) Denise Mina. Ett av mina två fynd från bokbordet på Drottninggatan är nu utläst, och jag började alltså med Denise Mina. Jag läste Död i Garnethill för många år sedan och minns inget av den, mer än känslan när den var utläst. ”Ja, den var väl ok, men…”.

Så känner jag nu också. Blodsarv är en vanlig deckare, jag gillar journalisten Paddy Meehan rätt bra och storyn är hyfsad. Men för mig är det ändå ingen höjdarbok, tråkigt nog. Jag har hört mycket gott om Denise Mina, och i och med att mitt första intryck av henne inte var så där översvallande har jag dragit mig lite för att läsa henne igen. Jag kan som sagt inte sätta fingret på vad det är jag inte gillar riktigt, men jag är bara inte särskilt imponerad. Smaken är olika – Erica älskade den! 🙂

I fiendens närvaro

Publicerat av

(In the Presence of the Enemy) Sjunde avsnittet i Lynley-serien. Handlingen är följande: En liten flicka försvinner. Hon är dotter till en politiker men vad som är okänt är att det inte är politikerns make som är flickans far. Istället är det en tidningsredaktör som nu pressas av kidnapparen att publicera den sanna historien om flickans ursprung.

Boken med samma namn är en av dem jag minns tydligast av alla Elizabeth Georges böcker, men tv-avsnittet gjorde inte lika djupt intryck. Missförstå mig inte, det är ett riktigt bra avsnitt, bara inte outstanding (som jag av någon anledning minns boken som – men det var väldigt länge sedan jag läste den så jag ska inte säga för mycket…).

Rättvisans mörker av Donna Leon

Publicerat av
Rättvisans mörker av Donna Leon
Här har vi en kriminalroman som är så lågmäld och finstämt nyanserad att det borde bli tråkigt, men icke. Fallet, som verkligen är av det obehagligare slaget, drivs framåt av den trevlige kommissarie Brunetti. Venedig är skådeplatsen, och miljön så fantastiskt väl beskriven att jag till och med känner dofterna när Brunetti slår sig till ro för att njuta av middagen. Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i Brunetti…
Fallet handlar om en kadettskola, en slags klubb för inbördes beundran, där fäderna känner varandra väl och för vänskapen och sammanhållningen vidare till sönerna . Hatet som ligger bakom brottet i Rättvisans mörker har smittat från en generation till en annan. De unga pojkarna ser sig för mer än andra, och lever efter sin egen eller kanske riktigare, sina fäders regler. En dag hittas en av de unga pojkarna hängd i duschen. Självmord? Mord? Olyckshändelse. Inget är vad det ser ut att vara, och Brunetti tar hjälp av polischefens sekreterare Sra Elettra, som är en hejjare på datorer och som inte räds tänja på gränserna för att hitta den information som Brunetti behöver.
Donna Leon bor i Venedig men ingen av de 12 utgivna romanerna om Kommissarie Brunetti i Venedig har publicerats i Italien. Ett behov av anonymitet, kan tänkas.
Ett recensionsex från Forum Förlag

Här har vi en kriminalroman som är så lågmäld och finstämt nyanserad att det borde bli tråkigt, men icke. Fallet, som verkligen är av det obehagligare slaget, drivs framåt av den trevlige kommissarie Brunetti. Venedig är skådeplatsen, och miljön så fantastiskt väl beskriven att jag till och med känner dofterna när Brunetti slår sig till ro för att njuta av middagen. Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i Brunetti…

Fallet handlar om en kadettskola, en slags klubb för inbördes beundran, där fäderna känner varandra väl och för vänskapen och sammanhållningen vidare till sönerna . Hatet som ligger bakom brottet i Rättvisans mörker har smittat från en generation till en annan. De unga pojkarna ser sig för mer än andra, och lever efter sin egen eller kanske riktigare, sina fäders regler. En dag hittas en av de unga pojkarna hängd i duschen. Självmord? Mord? Olyckshändelse. Inget är vad det ser ut att vara, och Brunetti tar hjälp av polischefens sekreterare Sra Elettra, som är en hejjare på datorer och som inte räds tänja på gränserna för att hitta den information som Brunetti behöver.

Donna Leon bor i Venedig men ingen av de 12 utgivna romanerna om Kommissarie Brunetti i Venedig har publicerats i Italien. Ett behov av anonymitet, kan tänkas.

Stieg Trenters ”Roparen” som seriealbum

Publicerat av

Förra året kom Stieg Trenters Roparen från 1954 ut som seriealbum tecknad av Jakob Nilsson. Stieg Trenter är främst känd för sina miljöskildringar av Stockholm och Jakob Nilsson lyckas verkligen skildra detta på ett suggestivt vältecknat sätt så att man får en lättsam Film-Noirkänsla  med fantastiska färger. Som läsare kastas man in i ett Stockholm där män bär rock och hatt och  kvinnor gestaltas som koketta, käcka och förtjusande.  Handlingen då? Ann Celin, just en sådan käck och förtjusande kvinna, ska resa till Italien med sin väninna Suzanne men finner henne mördad på Kastellholmen. På jakt efter svar får hon hjälp av Trenters amatördetektiv fotografen Harry Friberg. Ett spår leder dem runt Stockholm med en avstickare till Italien. Det visar sig snart att väninnan hade ett mörkt förflutet Ann inte hade en aning om.

Mordgåtan är raffinerad men ingen 10 poängare. Albumet är inte desto mindre väl värt en titt! Teckningarna är fantastiska och storyn fungerar förvånansvärt bra trots att man har bantat texten från bok till seriealbum rejält. Det här är en perfekt present till den som gillar både deckare och serier.