Kretsen

Veronica von Schenk. Efter en längre period av stiltje på arbetsfronten blir gärningsmannaprofileraren Althea Molin inkopplad på ett fall av Stockholmspolisen. Bankmannen Patrik hittas mördad med ett tarotkort instucket i munnen. Alteas bästa vän, Emelie, är säkerhetsansvarig på den ifrågavarande banken och Althea blir därför indragen i historien även på ett ickepolisiärt plan. Det visar sig att banken har utsatts för ett omfattande datorintrång och snart misstänker man att det finns ett samband mellan detta och mordet. Då polisen inte visar något större intresse för Altheas insatser börjar hon och Emelie att undersöka saken tillsammans. Fler mordoffer återfinns med tarotkort i munnen och polisen börjar frukta att det går en seriemördare lös i Stockholm. Althea bestämmer sig för att satsa allt för att lösa fallet, med följd att hon sätter sig själv och sina vänner i fara…

Genom ett grådaskigt och slaskigt Stockholm för von Schenck intrigen framåt i rask takt. Språket är enkelt och lyckas i hög grad beskriva ett ansenligt vemod, både hos karaktärer och miljöer.

Dömd på förhand

Tove Klackenberg. Det här är den första bok jag läser av Klackenberg och som jag förstått det är bokens huvudperson, Monika Larsson, som kommer som ung tingsnotarie till Marvikens tingsrätt, en sidokaraktär från Klackenbergs tidigare böcker. En ganska långsam (utan att vara tråkig) och skön deckare om verkligheten i en liten svensk domstol – påminner mig mycket om en allvarligare variant av bloggen Tingsnotaien från obyggden som jag följde för några år sedan (en ny blogg har dessutom dykt upp såg jag nu, men jag har inte hunnit kika på den ännu).

Klackenberg ska dessutom ha en eloge för att hon vågat skriva en deckare som inte är en tegelsten: Boken är 239 sidor lång och inte en enda av dessa känns onödig (till skillnad från många av hennes kollegers).

Läs Mis intryck av samma bok här…

Flickan under jorden

Elly Griffiths. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, den håller ett underbart tempo och karaktärerna kryper in under skinnet på mig. Historien handlar om Ruth som är arkeolog och som dras in i en mordgåta av kriminalkommissarie Nelson i King’s Lynn. Det börjar med att en man som promenerar med sin hund får en obehaglig överraskning. Hunden kommer med vad som ser ut som ett människoben. Är det den sedan 10 år tillbaka försvunna lilla Lucy som hunden hittat? Det hela tar en slug vändning, och mina egna misstankar kommer på skam.

En sak irriterar mig dock, varför måste Ruth och Nelson… Nej, det får ni ta reda på själva! Boken var väl värd några timmar av min tid, jag ser faktiskt fram emot att läsa mer av Griffiths. Hon kan gott lämna Ruth och Nelson bakom sig, och ge mig en helt ny historia, men jag misstänker att så inte är fallet. Cliffhangern i slutet finns där.

Läs Ericas recension av samma bok här…

Till minnet av Edward

(Well-Schooled in Murder) Andra avsnittet i BBC:s serie om Kommissarie Lynley och inspektör Havers. En elev från en internatskola för pojkar hittas mördad med bland annat brännmärken på kroppen och frågan är vem som mördat honom. Havers och Lynley beger sig till skolan, och har givetvis mycket olika attityder mot hela internatskolegrejen: Barbara tycker det är en stel, konstig värld dit rika människor skickar sina barn istället för att umgås med dem, medan Thomas så klart gått på internatskola och känner sig hemtam i miljön.

Jag är en sucker för internatskolor och älskar när böcker utspelar sig där (se bland annat den här och den här recensionen från Chicklithuset) och tyckte således att det här var ett toppenavsnitt!

(Dessutom syns Henry Cavill i rollen som Chas (jag har en liten crush på Charles Brandon i The Tudors..).)

Döden löser alla problem – igen!

Reginald Hill levererar som alltid bra historier. Kommissarie Dalziel är sig lik även om han i denna bok är konvalescent efter en explosion i en av de tidigare böckerna. Han lufsar runt på en privatklinik, Avalon, vid kusten.  Ett mord sker och Pascoe kommer sättande för att lösa det. Hela tiden med sin gamle tjockis till chef kikande över axeln. Det spel som alltid förekommer mellan dessa två, finns med och förgyller historien. Just ja, det förekommer stavfel i boken, som språkfascist är jag på och svär och nästan storknar innan de får sin förklaring…
Språket är lika mustigt som alltid, och det finns en knorr på slutet som sätter punkt. En helt godkänd semesterläsning, tjock och bra. Nu när den är färdigläst är jag inte lika glad över omfånget, eftersom vi endast har en liten ynka stuvlucka på båten för böcker och den är ganska full. Dessutom läcker det in just där! Det har regnat och åskat mer eller mindre varje dag i Moseldalen, spelar ingen roll om det är tyska, luxemburgska eller franska delen.
Det innebär utrymning av böcker akut, vilket som. Och gissa vad! Jag har hittat en Andreas Franz deckare längst in i stuven! Den måste jag ha glömt kvar oläst förra sommaren… Jag återkommer om den lite senare.


Läs Ericas recension av samma bok här…

Pappas lilla flicka

(A Great Deliverance) Första avsnittet av Kommissarie Lynley-serien som följt med Expressen under våren. Barbara Havers (Sharon Small) är, för er som inte sett serien eller läst Elizabeth Georges böcker, en envis och ibland ilsken kriminalinspektör (tror jag – polistitlar är inte lätta grejer..) som har rykte om sig att vara besvärlig, och med någon sorts underlägsenhetskomplex gentemot den adlige, och överordnade, kommissarien Thomas Lynley (Nathaniel Parker). Eftersom det här är första gången de arbetar ihop försöker de hitta sina roller gentemot varandra samtidigt som de brottas med ett komplicerat mordfall.

I Pappas lilla flicka har nämligen en bonde hittats halshuggen i sin lada tillsammans med sin lika döda hund samtidigt som den lokala polisen skakas av rykten om korruption, och deckarduon från Scotland Yard möts av inte alltför entusiastiska kolleger.

Jag tycker både Small och Parker är riktigt bra i sina roller, har svårare för Helen (men å andra sidan har jag svårt för henne i böckerna också) och ska det förresten inte vara Deborah som är rödhårig (eller är det bara i mitt huvud hon är det)? Avsnittet är baserat på Georges bok med samma namn, så har du nyss läst den kan det väl vara lite trist. Jag, som inte läst den på många, många år, tyckte avsnittet var jättebra, precis vad man vill ha av en BBC-deckare.

Rov

(Sacrifice) S.J. Bolton. Helt ny bekantskap för mig igen, och jag är mycket, mycket positivt överraskad! När jag läste baksidetexten tänkte jag att det här inte skulle vara en bok för mig alls: forntida runor, rituella mord och kopplingar till urgamla sägner – vanligtvis inte min kopp te, helt enkelt!

Bolton har dock lyckats skapa en mycket originell deckare (som utspelar sig på Shetlandsöarna), fullkomligt späckad med action och spänning och intressanta karaktärer. När jag hade ca tio sidor kvar sa jag till en kompis: ”Jag fattar inte hur hon ska lyckas slutföra den här deckaren, eller tror du att det är en sådan där jobbig bok där allt bara tar slut utan att allt får sin lösning?” men Bolton lyckades, och för det är hon värd allt beröm!

Trots att storyn på sina ställen kanske är lite väl fantasifull är den på det stora hela väldigt spännande och jag rekommenderar den varmt! 🙂