Kategoriarkiv: Recension

Röd täckmantel

Publicerat av

Röd täckmantel är mitt första möte med Christopher Reich.

Jag var på väg att lägga undan boken efter ca 10 sidor eftersom skidolyckor inte är min melodi. Men jag är glad att jag höll ut. Det skulle visa sig att det här nog är den mest spännande intrig jag råkat ut för bland nya böcker i år.

Jonathan Ransom och hans fru Emma är inblandade i stora världsfrågor och jag vänder blad efter blad. Kanske inte den mest ultimata boken att läsa på en båt i kanaler där jag förväntas sköta linor i slussarna, kånka runt megafendrar för att inte slå i andra båtar eller flodbankar eller helt enkelt bara byta av rorsman någon timme eller två. Boken är svår att lägga ifrån sig, men nu är den slut och jag har fått ”läsförbud” fram till Luxemburgsgränsen. Där ska vi ligga stilla ett par dagar så då är det fritt fram igen!

Segla lugnt!

Öppet hus

Publicerat av

Ian Rankins senaste bok handlar om millionären och konstälskaren Mike Mackenzie. Trots, eller kanske på grund av, sin bekväma tillvaro börjar Mike känna att hans liv saknar mening. Dagarna lunkar på i samma takt utan den minsta spänning. När han tillsammans med vännerna Allan och konstprofessorn Robert börjar planera en stöt mot Edinburghs nationalmuseum lever han upp. Planen består i att de ska promenera in i den lokal där museet förvarar tavlor som inte får plats på utställningarna och sedan byta ut några orginalverk mot kopior. För att rättfärdiga sitt brott menar de att de befriar konstverken från sin undangömda tillvaro i nationalmuseets lagerlokal. Den stora stöten ska äga rum under den dag under året som kallas för ”öppet hus” – då lokaler som annars hålls stängda öppnas för allmänheten.

För att realisera planen inser de tre vännerna att de kommer behöva ytterligare hjälp. Konsteleven Westie anlitas för att måla kopiorna, men man inser att gruppen saknar den brottsliga expertisen. Som av en händelse springer Mike ihop med sin gamle skolkamrat Chib Calloway som utvecklats från skolgårdens bråkstake till Edinburghs störste gangster. Det börjar så bra, men självklart går allt fruktansvärt snett och Mike och hans vänner hamnar i värre knipa än de någonsin kunnat ana.

Inga mord äger rum i denna historia, utan handlingen kretsar kring ett gäng belevade män som tar steget mot att bli konsttjuvar. Detta är något som känns uppfriskande. Det var länge sedan jag läste en deckare ur tjuvens perspektiv, och där huvudpersonen inte var polis, rättsläkare, jurist eller journalist.

.

Boken är ett recensionsexemplar från Minotaur.

Pop Goes the Weasel

Publicerat av

James Patterson. Ja, jag har som sagt tydligen läst den här deckaren en gång tidigare, utan att minnas särskilt mycket ifrån den. Boken utspelar sig kring ett internet-rollspel, The Four Horsemen, med fyra deltagare: Death, War, Famine och Conqueror. War, en engelsk diplomat vid namn Geoffrey Shafer, är den onde huvudrollen som vår hjälte Alex Cross försöker sätta fast för en rad bestialiska mord.

Ja, vad ska jag säga? Det kanske fanns en anledning till att jag inte mindes att jag läst den här boken tidigare, helt enkelt.. Med möda godkänd underhållning innehållande bovar som är allt igenom onda och hjältar som är allt igenom goda, alldeles för äckliga våldsbeskrivningar och en ganska ooriginell story – kort sagt, det finns bättre deckare där ute!

En repetition av Paul Charles Sötvatten

Publicerat av

Tidigare i våras recenserade Jessica denna bok. Då även jag läste boken under våren, tänkte jag att det nu kunde vara läge för en repetition.

Jag var inte helt förtjust i översättningen (ett återkommande tema här på sidan) och funderade lite över hur det skulle vara att läsa Charles på engelska. Handlingen är det dock inget fel på. Christy Kennedy är en tedrickande polis i Camden Town, London. Han har just återgåt i tjänst efter en allvarlig olycka. Hans första uppgift blir att leda utredningen av en man som försvunnit spårlöst. Det tar dock inte lång stund innan fallet utvecklas till en mordutredning. Religion och musikaliska referenser blandas friskt, och musiken är också en stor del av Kennedys person. Vid en liten googling på författaren framkommer det också att han är verksam inom musikbranschen – föga förvånande!

Paul Charles var en för mig helt okänd författare, men hans huvudkaraktär Kennedy är absolut en bekantskap jag kan tänka mig att möta fler gånger. Det hade varit skoj att läsa någon tidigare bok så att man fårstår Kennedys lite struliga person. Som det nu är slängs man rätt in i hans liv… men som sagt, det ska bli skoj att följa honom genom fler böcker.

Som glöd blir till aska – Annika Sjögren

Publicerat av

Nu har jag fått fatt i en bok med skum baksidestext igen. Men den här gången höll det. Det är jag glad för, eftersom jag funderat på att sluta läsa baksidor. Jag blir så ofta besviken. Antingen berättas för mycket eller så stämmer det inte och mina förväntningar kväver själva historien som berättas. Jag menar, den kan ju vara bra fast det inte är det som utlovats, så varför bry sig?

Iallafall, den här storyn är udda. Den handlar om Sonja som misshandlar sin man tills han får nog, och den handlar om Sonjas väninna Rosmarie som inte har någon vidare lycka med karlar men som siktar in sig på väninnans man. Det skulle hon kanske inte gjort…

Boken är spännande även om jag som läsare hela tiden ligger steget före. Före vem? Kanske utredaren, men det är lite osäkert. Det finns inte precis någon uttalad utredare. En polis som rotar lite på ett par sidor, men inte annars. Det är ett för mig nytt angreppssätt, det sätt på vilken den här storyn är berättad. Kul grepp. Väl värd några timmar av min tid.

Tragiskt telegram

Publicerat av

Min första Trenter, alltså! Och vilket härligt språk, eller vad sägs om:

”Norra sidan av den korta entrégränden utgjordes av en smutsgul fasad av ett klumpigt hyreshus, på södra sidan låg en ålderdomlig byggnad, det hårlemanska palatset, som på ett förbluffande sätt bröt av mot de osköna grannarna. Det var väl avvägt i sina proportioner, ovanför den lugna lejongula fasaden höjde sig oförväget det svarta tegeltaket i dubbla branta fall, krönt av tvenne myndiga skorstenar.” (sid 6-7)

Trenter skriver riktiga Stockholmsdeckare, men i Tragiskt telegram får vi dessutom följa med Harry Friberg och Vesper Johnson till Italien i jakten på mördaren. På något oförklarligt vis påminner mig boken lite om Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför? Det är kanske berättandetakten och luskandet som på något sätt skiljer sig från modernare deckare – jag gillar det!

Kul också att läsa om ett Stockholm som är sig så likt men ändå inte (tror att Tragiskt telegram kom ut redan 1947).

.

Tidigare Stieg Trenter på Deckarhuset hittar du här, här, här och här!

Flickan under jorden

Publicerat av

Elly Griffiths. Då benrester påträffas i saltängarna utanför King´s Lynn i Norfolk blir arkeologen Ruth Galloway ombedd att bistå polisen i deras utredning. Man befarar att det kan röra sig om kvarlevorna efter en flicka som försvann för tio år sedan. Benresterna visar sig stamma från järnåldern och Ruth tror att hennes polisiära karriär är över. Då ytterligare en liten flicka försvinner inleds en intensiv jakt på gärningsmannen, och Ruths kunskaper om hedniska riter visar sig värdefulla för utredningen. Förutom det rent professionella kommer hon allt närmre polisen Harry Nelson som, hårt pressad, leder utredningarna på de försvunna flickorna.

Gärningsmannen tycks vara beläst och har goda arkeologiska kunskaper. När Ruth börjar få hotfulla meddelanden väcks därför en tanke om att gärningsmannen kan vara någon i hennes bekantskapskrets.

Detta är Elly Griffiths debutroman, vilket gjorde mig lite förvånad. Av någon anledning kändes det som om det borde finnas fler böcker om Ruth innan denna.

Jag har lite svårt för de korthuggna meningarna, och trodde inledningsvis inte att jag skulle tycka så bra om boken som jag sedan gjorde. Vips så hade jag läst ut boken, och kommer på mig själv med att sakna Ruth. De senaste böckerna jag har läst där en kvinna innehavt huvudrollen har det rört sig om en stark och självständig karaktär. Elly Griffiths har istället skapat en hjältinna som är den raka motsatsen. Ruth är medelålders, osäker i sig själv, något av en enstöring och en vilsen själ… och ändå fascinerar hon mig. Med andra ord är det en hyfsat bra debut, och jag ser fram emot en fortsättning på historien om Ruth. 

.