Döden löser alla problem

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Reginald Hill. Han blandar intelligenta och skarpsinta inlägg med massor av humor. Jag avgudar Andy Dalziel, och det var med stor bestörtning som jag insåg att denna känsla inte delades av alla (Jessica har t.ex. påpekat att hon tycker att han är väldigt osympatisk). Det jag gillar är frispråkigheten och kvickheterna som flödar ur ”den tjockes” mun.

Dalziel befinner sig på ett vilohem för att återhämta sig från en ”nära döden upplevelse” (se boken ”Dalziels död”). Sandytown verkar vara den ideala platsen för att återfå sina krafter: en lugn by som utmärkt sig för att vara ett högsäte för olika former av läkekonst. Dalziels vila blir dock inte allt för långvarig. Under den lugna fasaden bubblar intriger och aggressioner. Kulmen nås då stans största profil, Lady Denham mördas mitt under sin egen fest. Att hon lyckats göra sig ovän med i stort sett hela byn, i kombination med sin stora förmögenhet, gör att motiven hopar sig från olika håll och kanter. I stort sett alla som vi får stifta bekantskap med kan anses ha motiv till mordet. Dalziel hamnar mitt upp i detta och många av hans nya vänner finns på listan av misstänkta. Eftersom han fortfarande är sjukskriven är det Pasco som har hand om utredningen. Den tidigare lugne och korrekte Peter har i Dalziels frånvaro anammat mycket av sin chefs beteende. Pasco blir inte helt förtjust av den hjälp han får från Dalziel och dennes nye vän, psykologistudenten Charlie Heywood.

Det bär mig emot att säga någonting negativt om en av mina favoriter. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att historien var lite ojämn. Vissa delar är riktigt bra, medan andra bara känns som transportsträckor. De drygt 600 sidorna hade med fördel kunnat kortas ner 100 sidor. Har man inte tidigare följd Dalziel och Pasco tycker jag inte att man bör börja med denna bok då den är alldeles för beroende av att man känner till bakgrunden och dynamiken mellan karaktärerna. Har man å andra sidan tidigare stiftat bekantskap med Dalziel och Pasco är detta en bok som man inte får missa! Vi får betrakta mordet utifrån tre olika perspektiv, någonting som gör att historien sticker ut lite från tidigare böcker i serien om Yorkshire-poliserna.

Tre Sekunder, av Roslund & Hellström

Här har Anders och Börge tagit upp ytterligare ett samhällsproblem, polisens dolda samarbete med kriminella och droger på våra anstalter. Och som vanligt på ett spännande och ögonöppnande sätt.

Romanen handlar om Piet, eller Paula som hans kodnamn är. Piet lever med sin fru och sina två barn i ett lugnt villaområde. Hans alter ego Paula däremot är kriminell och informatör åt polisen.
Paula tvingas ut på ett så gott som dödfött uppdrag av polisen. Han har samma uppdrag fast från andra hållet, av polska maffian.

Piet/Paula är ensam. Han att om han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Kommer han att överleva sina uppdrag?

Ewert Grens har det motigt, privat och på jobbet. Han försöker göra sig av med sin ständiga följeslagerska, Siwan. Han gör det på det enda sätt en riktigt polis kan, han arkiverar henne bland andra avklarade fall. Utifall att.

.

Bra dag att dö av Simon Kernick

Nu har vi ”Mickey Spillane” här igen! Och jag måste säga att det håller andra gången också. Händelserna tar inte precis vid direkt efter första boken, Handel med döden, men det är samma huvudperson. Tänk att problemlösaren är massmördare. Lite stuns är det i bara detta faktum. Historien är rapp, ingen dötid, och inga tramsiga sidostories om kärlekshistorier och dagistrassel. Inget onödigt kaffedrickande som tar fokus från själva ploten. Det finns finurliga vändningar och ett överraskande slut i historien där Dennis Milne, fd polis numera massmördaren Mick Kane fortsätter skipa sin egen rättvisa.

En rättvisa som är rackarns blodig…

Mer Triptyk!

Triptyk av Karin Slaughter

En bra bok. Alla hennes karaktärer har så otroligt mycket i sina ryggsäckar! Snacka om människoöden! efter halva boken gissade jag mig till slutet, men konstigt nog var den ändå så bra att jag inte ville släppa den. En välskriven bok som när den var färdigläst lämnade kvar en känsla av att jag precis sett en film istället för att ha läst ut en bok.


Tidigare om samma bok…

Lilla Hjärtat

Kom på att jag ju glömt blogga om Lilla Hjärtat (Little Face) efter att jag läst ut den (innan nämnde jag den helt kort här och här). Kan väl börja med att säga att när jag läste baksidestexten och första kapitlet höjdes mina förväntningar. Det är en riktigt bra idé som ligger till grund för boken, tycker jag: Alice Fancourt och hennes make David kommer hem från BB med sin nyfödda dotter. Efter att ha lämnat dottern hemma med David för första gången kommer Alice hem och upptäcker att barnet som sover i sängen inte är hennes egen dotter Florence utan ett helt främmande spädbarn.

Vartannat kapitel i boken är skrivet i jag-form, och där är det Alice som berättar. Dessa kapitel utspelar sig från den 23 september och framåt. Resterande kapitel är istället skrivna i tredje person och skildrar framför allt poliserna Simon Waterhouse och Charlie Zalier när de söker efter Alice en vecka senare – både Alice och barnet är nu nämligen spårlöst försvunna…

Lilla Hjärtat är en bra deckare tycker jag, men idén är liiite bättre än genomförandet. Jag blir inte jätteöverraskad någonstans i boken, och det hade jag gärna blivit. Trots det skulle jag definitivt gärna läsa mer om Waterhouse och Zalier, för jag tror och hoppas att Sophie Hannah kommer växa i sitt författarskap.

Ett skritt fra døden av Tor Edvin Dahl

Det här är en småtrevlig roman. Kriminalare sägs det, och nog lovar det gott till att börja med. Men det går förfärligt långsamt. På baksidan av boken står det att ”etterforskerparet” är en kvinnlig präst och en transvestit. Det låter skumt, lite udda och spännande. Jag väntade hela boken igenom på att transvestiten skulle lösa någon form av gåta. Förgäves. Han var mest diffust olycklig. Prästen irrar runt i Namibia och går på cocktailpartyn hos den norska befolkningen. Hon är tyvärr ganska intetsägande för att vara präst och deckare. Det är faktiskt mer fart i Miss Marple!  Men trevlig är den iallafall, boken. Jag tycker den är trivsam och lättläst, om än inte en kriminalroman. Nu vill jag ha spänning, så kom igen Dahl! Du har skrivit bättre än så här, förr…

Triptyk

Triptyk av Karin Slaughter

I Atlanta mördas unga kvinnor brutalt, och mördaren signerar sina dåd omsorgsfullt. Poliskommissarie Ormewood kallas till Grady Homes och en mordplats som inte liknar något annan.
En prostituerad kvinna hittats i sin trappuppgång badande i sitt eget blod. Hon är äldre än de andra offren, men signaturen finns där. Man börjar misstänka att det hela är verket av en seriemördare, och kallar in extern förstärkning. Ormewood tvingas arbeta tillsammans med agent Will Trent, en herre Ormewood ogillar direkt.

Vems förflutna är det som vägrar att bli bortglömt?

Det här är en fasansfull historia! Karin skriver som vanligt en vansinnesthriller som är svår att lägga ifrån sig. Radarparet Will och Angie jobbar okonventionellt och drar mig med i spänningsvirvlar som jag bara inte kan lämna till dagen efter. Boken tvingar mig att hålla i den, läsa i den. Inte ens med rå viljestyrka kan jag släppa den.

Efter korrekturexemplar från Schibsted