Kategoriarkiv: Recension

Patienten, av P D James

Publicerat av

Äntligen! Nu har P D James Patienten kommit, och jag kastar mig över den. Denna gamla dam skriver spännande historier, med helt otroliga miljöskildringar och personteckningar. Jag tröttnar aldrig på hennes förmåga att förmedla stämningar. Men- min motvilja mot ”serier”då? Med Adam Dalgliesh är det annorlunda, vi är kompisar sedan många år.

Denna klassiska engelska deckare av gammal god modell börjar med att den illa beryktade undersökande journalisten Rhoda Gradwyn skriver in sig för att efter mer än 30 år ta bort ett vanprydande ärr i ansiktet. Operationen går fint, men morgonen efter hittas Rhoda död. Mördad. Handlar det om Rhoda, verkligen? Visserligen hade hon trampat på många ömma tår genom åren, men…När ytterligare ett mord sker, både klarnar och trasslar det till sig för AD och hans kollegor som motvilligt kallas in för att utreda mordet vid den berömda platstikkirurgen Chandler-Powells exklusiva privatklinik på godset Cheverell Manor i Dorset.

Careless in Red

Publicerat av

(Stråk av rött) Elizabeth George. Äntligen, äntligen klar! Vilket företag denna bok har varit för mig, jag har hållit på över en månad och har under tiden läst två andra böcker, stickat en halv sjal, pluggat plus skrivit min sista tenta, börjat med uppsatsen samt tagit hand om allt det där andra som man alltid måste göra…

Hur kan det ha gått så långsamt trots att George är en av mina favoritdeckarförfattare? Jag kan väl börja med att säga att jag inte tycker det här är en av de starkare böckerna i serien, och om det inte vore för att jag följer Havers och Lynley som en såpa i bokform hade jag nog varit riktigt besviken. Tyvärr känns det som att George valt att berätta lite grann om för många olika människor men inte nog om någon. Det resulterar i att livsödena inte känns särskilt fängslande (man bryr sig helt enkelt inte tillräckligt om karaktärerna som man inte känner sedan tidigare böcker) och de är dessutom irrelevanta för historien till största delen.

Vidare är det ett himla beskrivande av omgivningarna, surfare och surfmiljön i Cornwall, något som i små doser är intressant men som åtminstone jag upplever återkommer för många gånger under bokens gång. Jag vill helt enkelt ha mer personlighet och mer action – det är vad jag förväntar mig av Elizabeth George!

Storm Front och The Dresden Files

Publicerat av

Storm Front är Jim Butchers första bok om detektiven/magikern Harry Dresden. Jim är en väldigt produktiv herre och har sedan 2000 (då Storm Front kom ut) skrivit hela 11 böcker i denna serie. Det skulle inte förvåna mig om han skrev minst 11 till, detta då den första delen verkligen kändes som en inledning på en lång serie.

Grundhandlingen är denna:

Harry är Chicagos enda ”öppna” trollkarl (han står till och med listad i Gula sidorna under Trollkarl). Harry brukar dessutom extraknäcka som konsult åt polisen i deras lite mystiska fall.

Till sin hjälp har Harry diverse magiska föremål i form av bland annat en hockeyklubba (!) Han har dessutom Bob, en ande/spöke som för alltid är inlåst i sitt eget kranium.

Storm Front är i mitt tycke en TV-serie i bokform. Den är skriven som en amerikansk kioskdeckare (med bland annat berättande monologer) men innehåller allt från älvor (eller hur man nu ska översätta faeries) till vampyrer och magiska råd som styr och ställer.

Jag gillade verkligen Storm Front, men jag hade önskat att den var skriven i tredje person och att han hade dragit ned lite på de ”magiska” inslagen. Gillar man fantasy och deckare är denna bok verkligen ett måste!

Bokserien har även gett upphov till tv-serien The Dresden Files (som dessvärre bara överlevde en säsong). TV-serien är ok, men lider av en alldeles för låg budget och det faktum att de magiska inslagen helt tar över och gör flertalet scener lite löjliga. Hade de bara pungat ut med lite mer pengar och dessutom koncentrerat sig lite mer på det vardagliga (och sett de magiska som en krydda istället för en basingrediens) Hade faktiskt TV-serien kunnat bli ännu bättre än böckerna.

Svart av Gunn M Roll

Publicerat av

Det står i baksidestexten att detta är en korsning mellan klassisk pusseldeckare och iskall kriminalare. Jag hade onekligen vissa förväntningar på Roll, med tanke på att jag som regel uppskattar våra västliga grannars decekarförfattare. Den här har dock inte hållit måttet. Iallafall inte mitt. Det har tagit mig en evighet att tröska igenom den. Inte för att den på något sätt är dålig, den går bara så oääändligt långsamt och är väldigt detaljerad i handlingen på ett sätt som känns onödigt. Är det fråga om att fylla formatet för lagom lång deckare? Språket är trevligt men karaktärerna stereotypa och ”tomma” innanför skalet. Nej, det här föll mig inte i smaken. Däremot inte sagt att det inte passar andra! Om du gillar maklig takt, och omständliga händelser (kanhända är det just detta som förväxlas med pusseldeckare?) så blir du nog glad.

Mördare utan ansikte

Publicerat av

Spenderade stora delar av gårdagen med att läsa Mördare utan ansikte av Henning Mankell (Läs Mis intervju med honom här…)

Handling börjar på en gård i södra Sverige där ett äldre par hittas brutalt mördade. Kvinnan avlider dock inte direkt, utan hon hinner yttra ett litet ord på sjukhuset innan hon går bort. Detta lilla ord ställer till det ordentligt för polisen… och leder indirekt till att ytterligare en person mördas…

+
Mankell skriver bra! Boken är lättläst och dessutom ovanligt kort (du läser utan svårighet ut den på en kväll).

–
Boken lider bitvis av kaffesjukan…

Boken är skriven 1991 och det märks väldigt tydligt. Det är helt otroligt vad världen har förändrats på 20 år! Jag fick en stark magkänsla av att gemene man är mycket smartare idag än för 20 år sedan… det är väl i och för sig inte så konstigt då Internet idag gör det möjligt för vem som helst att slå upp vad som helst på bara ett par sekunder.

Boken blev förövrigt utsedd till årets deckare 1991 av Svenska deckarakademin.

Update: Boken är självfallet skriven för 20 år sedan och inte 30 som jag skrev först 🙂

Slumdog Millionaire

Publicerat av

I lördags såg jag Slumdog Millionaire, filmen som vann åtta Oscars (bland annat för bästa film, tror jag) och var nominerad för ytterligare två. Jag hade inte hört något alls om den innan, men vilket äventyr! Filmen handlar om Jamal, en ung man som tävlar om det högsta priset någonsin i indiska Vem vill bli miljonär och blir anklagad för fusk. Har han fuskat och i så fall hur? Och hur har han hamnat på Vem vill bli miljonär? Under polisförhör kommer Jamals hemska men fantastiska livsöde tillsammans med brodern (Salim) och en flicka som heter Latika fram.

Det här var i mitt tycke en riktig toppenfilm: Mer drama än mysterium (men ändå spännande), fantastiska skådespelarinsatser och väldigt snyggt filmad. Avslutas dessutom med en helt oväntad (men klockren) eftertextscen!

Detta ”norrsken” lyser klarare för varje ny bok!

Publicerat av

Sekten av Jan Sverre Syvertsen är en krypande otrevlig historia om en religiös sekt där en tonårsflicka, Tina, hittas mördad. Hennes bästa kompis, eller iallafall rumskompis blad de ”innersta” i sekten, är den som gör det makabra fyndet av den brända kroppen, bunden mot ett träd. Det är lukten leder väninnan…Spåren som Lisa och Sander följer är spretiga och förvirrande. Jag är rätt säker på vem som är mördaren, men har fel… attans…

I den här boken har det bildats en profileringsenhet, och Sander kan nu vara med och lösa brott på ett mera strukturerat och rättfärdigat sätt. Sander, som är rik som ett troll, har också hittat ett sätt att låta pengarna ”arbeta” på. Ett samhällsnyttigt sätt, som när jag tänker närmare på det, är helt i linje med hans inre, eller iallafall som jag upplever honom! Jag inser att Lisa är problemlösaren, men det är Sanders om jag tagit till mitt hjärta. Inte bara för att han är snygg och rik och utan sociala problem, hans tankar intresserar mig.