Kategoriarkiv: Recension

Mord per korrespondens

Publicerat av

Finns det något härligare än att ligga på en strand och läsa en riktigt bra bok? Jag tror inte det!

Jag har läst en gammal goding: Agatha Christies Mord per korrespondens, och den var precis lagom ansträngande för soltrötta ögon.

Piloten Jerry Burton har råkat ut för en allvarlig olycka och blir av sin läkare rekommenderad att hyra ett hus på landet för sin konvalescens. Tillsammans med sin syster Johanna flyttar han således till den lilla byn Lymstock med avsikt att ha det lugnt och skönt. Så vidare lugn blir dock inte tillvaron då en till synes galen person börjar skicka anonyma brev till snart sagt alla byns invånare. Breven innehåller de vulgäraste beskyllningar och det dröjer inte lång stund innan en kvinna tar sitt liv och en annan hittas mördad. Jerry och Johanna kastar sig in byns umgängesliv i hopp om att utröna vem den anonyme brevskrivaren är.

Jag tycker det är riktigt skoj att läsa böcker av den här typen. All dagens kriminalteknik är helt främmande och allt känns oskyldigt och genuint. En liten kärlekshistoria har smugit sig in i handlingen och man hoppas ideligen att ingen av de inblandade ska vara galningen som författat breven.

Det är helt klart en av de bättre böckerna av Agatha Christie som jag läst på senare tid.

Busters öron

Publicerat av

Historiens huvudperson, Eva, får på sin 56-årsdag en dagbok. När hon till slut börjar skriva i den, handlar det om hennes egen barn- och ungdomstid. En barndom fylld av konflikter med en otroligt egoistisk och komplicerad mamma. Mammans kyla och ointresse gör Evas uppväxt traumatisk.
Hon är inte gammal, kanske 7-8 år, när hon bestämmer sig för att bli en överlevare. Historien handlar denna relation mellan den elaka mamman, den mesige men omtänksamme fadern och deras dotter, deras rädsla för ensamheten, och ett liv där ett fruktansvärt hat växer. Evas tankar sysselsätter sig med att på olika sätt fundera över upprättelse. Eva behöver någon eller något som lyssnar, och det skaffar hon sig…

Plötsligt verkar allt avslöjas, och det av en ren slump. Gamla sår, och gamla rosenbuskar, rivs upp med allt vad det innebär.

Maria Ernestam skriver här en bok som väl egentligen inte är en deckare, men spännande ändå! Hon skriver lättflytande och väl sammanhållet, med ett rent och snyggt språk.

Deception Point – Dan Brown

Publicerat av

Deception Point (eller I cirkelns mitt som den heter på svenska) känns i mitt tycke som en film i bokform (på gott och ont). Den är extremt snabbläst, men känns lite väl… ytlig på sina håll. Karaktärerna hinner aldrig riktigt bita sig fast då det sparas in på deras gestaltning för att få mer fart i historien. Jag gillade dock boken. Den är trotts allt väldigt bra på det den är skriven för göra: att underhålla!

Handlingen:
Djupt begravt i den arktiska isen gör NASA något som kan vara världshistoriens största fynd. Rachel Sexton (som har någon underlig titel, men som iaf jobbar på uppdrag av den amerikanska presidenten) får i uppdrag att verifiera fyndets äkthet. Det visar sig snart att allt inte är som det ska, men att det finns personer som gör vad som helst för att hemlighålla sanningen…

Den mörka ängeln

Publicerat av

Viktor Algård står för arrangemanget när Visbys nya kongresshall invigs. Hundratals gäster bevistar kalaset och får anses mycket lyckats. Bortsett från att festfixaren Algård hittas mördad dagen efter. Anders Knutas, kommissarie vid gotlandspolisen hittar under utredningens gång en riktigt ruggig tonårsmisshandel, Viktors hemliga kärleksaffär och en av Viktors avundsjuka konkurrenter i branschen. Soppan är grumlig, minst sagt. Johan Berg, journalist vid TV i Stockholm, gör sina egna efterforskningar och Johans fru Emma dras in med risk för liv och lem.

Det här är mer en psykologisk thriller än en deckare, måste jag nog säga. Det är betydligt mörkare än de tidigare alstren men som vanligt drar Mari in mig i historien direkt, och det är svårt att lägga boken ifrån sig.

Taken

Publicerat av

Jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett något liknande innan…

Ovanstående påstående är det snällaste jag kommer skriva om denna film.

För att inte avslöja allt för mycket om Taken så gör vi ett tankeexpriment istället… tänk er att skaparna av Taken hade skrivit Harry Potter istället, då skulle handlingen troligtvis sett ut så här:

Voldemort mördar Harry Potters föräldrar. Harry blir arg och dödar sedan (helt ensam) alla dödsätare en efter en till dess han finner Voldemort … och då dödar han honom också, sekunden efter det kommer Dumbledore förbi och säger att Harry får bo hemma hos honom. The End. 

Update: Aftonbladet om Taken… (obs! de avslöjar väldigt mycket mer om handlingen än vad jag har gjort)

Kvinna i grönt

Publicerat av

Arnaldur Indridason. När jag började läsandet så fick jag den där tråkiga känslan av att det var en sån där bok som man måste tycka om, eftersom den bland annat blivit utsedd till nordens bästa deckare. Jag kan säga att min ursprungliga pessimistiska tanke var helt felaktig, och jag blev minst sagt positivt överraskad…

Ett nytt bostadsområde byggs då Reykjavik expanderar. Bland byggbråte finner man benrester, och en noggrann utgrävning och en strävsam utredning tar sin början. Polisen, under ledning av Erlendur Sveinsson, börjar nysta i sedan länge begravda hemligheter. Parallellt med detta får vi följa en familjs tragiska öde under tiden för andra världskriget. En kvinna och hennes tre barn lever under den ständiga skräck som det innebär att bo med en man som inte tvekar att ta till nävarna.

De bitar som behandlar nutid – polisarbetet – belyser en hel del viktiga samhällsproblem som exempelvis droger, men jag tycker ändå att det är tillbakablickarna som höjer boken. Författaren bjuder på en hel del fina personporträtt. Vi får en beskrivning av hur livet kan påverkas av förtryck och hur olika människor hanterar orättvisor och missär på olika vis.
Spänningen som brukar finnas inbakad i de deckare som jag normalt gillar saknades, men istället finns en annan sorts spänning: Livets. Läs och Begeistras!

Död i gryningen

Publicerat av

Zatopek van Heerden är privatdetektiv med ett förflutet som polis och alkoholist. I Död i gryningen åtar sig van Heerden att undersöka ett fall som kretsar runt en torterad, avrättad antikhandlare. Uppdraget han åtagit sig är att finna ett testamente som försvunnit. Offrets kassaskåp är tomt och att döma av hur han dödats, pekar allt på att han tagits av daga av en legosoldat. Historien utspelar sig runt Kapstaden i Sydafrika och är snabb, våldsam och otäck. Man får som läsare med sig en historia som skrämmande nog skulle kunna vara verklig. Jag har lite svårt med alla de tungvrickande Afrikaansnamnen, de får lite egna uttal i mitt huvud, är jag rädd, men de stoppar inte upp den berättade historien.

Deon Meyer, som författaren heter, är en trevlig bekantskap. Jag hade inte hört talas om honom tidigare, trots att hans verk översatts till mer än 10 språk tidigare. Eftersom detta är den första i en serie om van Heerden, ser jag fram emot översättningarna av de efterföljande också!