Kategoriarkiv: Recension

Skuggorna ruva…

Publicerat av

skuggornaruvaDet känns lite fel att läsa den här boken nu i september… Boken utspelar sig i smällkalla Norrland med minus 30 grader i december. Jag har knappt hunnit vänja mig vid att det är höst och har ingen lust att bli påmind om mörkare tider. Ni ser ju själva, omslaget passar inte till vår gröna gräsmatta! Nåja, läsvärd är den helt klart och man kan ju alltid bunkra upp och spara den lagom tills lucia.

 

Jonas Moström har ju skrivit ganska många böcker och de flesta av dem med polisen Johan Axberg. De senaste fyra  (det här är den femte) böckerna har han haft lite fokus på en annan karaktär – Nathalie Svensson – en kvinnlig läkare/psykolog som precis som Johan Axberg ingår i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Johan men kan identifiera mig lite mer med Nathalie som jag gillar skarpt!  Annars kan jag tycka de andra karaktärerna i gruppen är lite klichéartade. Den stela rättsläkaren, den tuffa kvinnliga polisen, datageniet osv. De funkar  men känns inte så nyskapande.

 

Den här gången hamnar gruppen i jämtländska Svartviken, en håla i Norrlands inland. En tonårstjej har försvunnit på väg till sin egen kröning som ortens Lucia och det är något hon inte skulle ha missat för allt i världen.  På en liten ort känner alla alla och det verkar som om någon tog lagen i egna händer när flickans lärare, känd för att tafsa på tjejerna, hittas mördad någon dag efter försvinnandet. Till detta lägger vi två skilda föräldrar, en asylsökande pojkvän, en försmådd ex-pojkvän, flickans ärkerival i klassen, en karriärdriven journalist, byns ufo och en lokal polis som håller sina vänner bakom ryggen.

 

Det här är trivsam (om man nu kan kalla läsning om mord för trivsam) läsning för stunden. Det är lagom spännande och man påminns om den ibland otäcka dynamiken och hierarkin i en klass. Att vara tonåring är inte alltid en dans på rosor. Man kan ha tur eller otur med sin klass och sin roll i den. Det kan vara grupperingar, avundsjuka och stenhård konkurrens. Sen tillkommer lite rasism på det som givetvis är obehagligt. Annars är det alltid lika trevligt att följa Johan och Nathalie. Trots att Johan har sin flickvän där hemma kan jag inte låta bli att hoppas att de ska få till det under bokens gång.

 

Stort plus för de snygga omslagsbilderna som varit de senaste fem böckerna! Intervju med Jonas är på gång!

 

 

 

Dödsäsong

Publicerat av

Dödsäsong

Dödsäsong är Johan Elfner & Mats Dahlquist debut och tanken är att det ska bli en trilogi. Jag blev lite nyfiken då den utspelar sig i den schweiziska skidorten Verbier där min bror brukade åka skidor som ung. Förstår att det finns något lockande i pudervita och orörda off-pist backar och det är onekligen en spännande miljö.

 

Det som slår mig med den här boken är att jag inte tyckte om någon av karaktärerna i boken. Alla är egoister och strävar efter ett lyxigare liv. Personligen skulle jag gå ett varv runt kvarteret för att undvika alla dessa personer både i nattklubbskön eller skidbackekön Vad har vi då? En lite mystisk maffiaboss och hans lite mer fysiska underhuggare tillika lokala klubbägaren, en advokat som är smart men lojal mot sin vän gangsterbossen, deras konkurrent med harang av samma kaliber, en empatilös bergsguide, ett par mycket bortskämda medelålders män som lever som om de vore 20 där den ena är värre än den andra när det gäller affärer, ett lika bortskämt barnbarn med kampsportskills, en bartender som tror han är guds gåva till kvinnorna,  en halvalkoholiserad halvdesperat kvinna (tror jag gillar henne mest) och så en ung man som satsar på en karriär som bedragare.

 

Intrigen är en aning förvirrande i början, man hoppar mellan alla karaktärer och olika länder, Amsterdam, Singapore, Verbier men de lyckas ändå få ihop en ganska snygg intrig som är brutal med rätt mycket svart humor och en ”oj så det blev” känsla.

 

Miljön fantastisk och beskrivningarna av pudersnöbackarna och de fantastiska åken är fina men inte blir jag direkt sugen på att åka till Verbier… men man får anta att det finns åtminstone några människor i Verbier som faktiskt är där för att njuta av skidåkning utan att fastna allt för mycket i kvällslivets lockelser och ett jetsetliv.

 

 

 

 

Falco – hårdkokt polisdeckare

Publicerat av

falco

 

Falco är femte serien i Herkulesserien som är löst baserad på Herkules 12 stordåd.  Eftersom det handlar om fåglar gissar jag att den här boken är baserad på det 6:e stordådet – De Stymfaliska fåglarna. Författare till de första fyra böckerna är Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Den här boken har Mons skrivit ihop med Anna Karolina som är deckarförfattare och f.d. polis.

 

Zack hamnar mitt i ett terrordåd, träffar en gåtfull kvinna och någon verkar vilja sätta dit honom. En poliskollega och tidigare klasskamrat har försvunnit När de hittar honom mördad med rituella förtecken behöver de inte bara hitta hans mördare, de måste också ta reda på identiteten på informatören han var hanterare för.

 

Det här är en rätt klassisk hårdkokt deckarserie med femme fatals, grovt och klichéaktigt språk, machokultur, gangstervärld och så Zack – den stökiga hjälten som ensamvarg. Första sidorna imponerade inte men sen så körde det igång med en smäll! och jag sögs in i handlingen. Det går inte komma ifrån att det är väldigt spännande och bitvis mycket otäckt. Både morden och terrorhoten. Det är läskigt att tänka att vem som helst kan bli radikaliserad…. och att terrorhot nu är en del av vår vardag (speciellt om man bor i en  större stad). Anna Karolina verkar ha gjort ett bra jobb på så sätt att jag inte märker någon större skillnad i stil om man jämför med bok 1-4. Kan tänka mig att hon bidragit en hel del med information om polisvärlden.

 

Boken passar perfekt som present till en pojkvän eller vän som gillar hårdkokta böcker i stil med Jens Lapidus Snabba cash. Jag blev själv definitivt underhållen för stunden men hårdkokt är inte min favoritgenre och jag föredrar Mons Kallentofts Malin Forss-serie.

Syndabocken

Publicerat av

syndabocken

Det är jobbigt att vara föräldraledig när det är högsommarvärme… verkligen.. =) Har spenderat x antal timmar med ljudbok eller bok i hängmattan och ibland på innealtanen när det helt enkelt blivit lite för varmt för Lilleman.

 

Äntligen är Sofie tillbaka med en ny Emma Sköld-deckare (nr 6). Den här boken handlar om en inbrottsvåg i Bromma och är otäck på det sättet att den visar hur både rasism och homofobi frodas i den välmående medelklassen. Dreven blir ofta läskiga på i forum och sociala medier. Ordet pöbel och Gated Community var ord som poppade upp i min hjärna. Det finns många som får agera syndabockar i den här boken för saker som de inte har skuld i även om ingen av dem är felfria. Den stackars tjuven (ja, man kan tycka synd om tjuvar), städerskan (Båda från öststaterna), Emma, tonårssonen som är det första offret och framför allt författaren till dagboken vi får följa genom boken. Fick definitivt klump i magen. Dessutom får Emma hot riktade mot sig.

 

Annars så är Sofie väldigt duktig på personbeskrivningar. Det skär i hjärtat när Nyllet blir avvisad och hur Emmas syster så tydligt har issues med Emma. När man blir upprörd och bara vill skrika till en bokkaraktär  ”Gå till en psykolog”  ”Ser du inte vad bra du egentligen har det” ”Släpp mobilen” då har en författare verkligen lyckats.

 

Om jag ska komma på något negativt om den här boken så kan jag tycka att stalkerstoryn kändes lite onödig men förstår att den ska bidra till lite extra spänning. Nu väntar åter en alldeles för lång väntan på nästa bok!

7 snabba recensioner

Publicerat av

Det har varit lite skralt med recensioner i vår vilket beror på att jag och min sambo fick en liten bebis i mars. Dessutom försöker vi få till ett växthus =). Därför får det bli lite kortare recensioner av de böcker jag trots allt lyckats läsa (eller snarare lyssnat på) under våren.

 

8BD6B8B2-71A9-4FB5-ACB2-DBB7EDB9CB02

 

1793 av Niklas Natt och Dag

Jag har en förkärlek för historiska deckare och den här gjorde mig inte besviken! Fick lite känsla av Andrew Taylors historiska deckare när jag läser men med ett stort varningstecken för den som är kräsmagad och inte gillar brutala beskrivningar. Fylla, smuts, dekadens i både över och underklass skildras skoningslöst och i minsta detalj i denna ”Bellman noir”deckare. Cecil Winge är en döende man som får i uppdrag att lösa mordet på en man, eller snarare torso, som hittas i Fatburen (en sjö vid Södermalm där man slängde i all avföring). Till hjälp tar han Mickel Cardell, en stympad och alkoholiserad man plågad av hårda krigsår. Vi möter också Anna Stina en ung kvinna som blir oskyldigt anklagad för horeri. Boken är uppdelad i fyra delar och vi får följa Cecil, Mickel, Anna Stina och en ung man som är nyckeln till mordgåtan. Författaren måste ha gjort ett enormt research-arbete och miljöerna och karaktärerna är mycket välskildrade. Själva mordgåtan är precis som miljöskildringarna, makaber! men spännande med hemliga sällskap och bisarra detaljer.

 

Husdjuret av Camilla Grebe

Husdjuret utsågs till årets bästa deckare 2017 av Svenska Deckarakademin och det är en bra bok även om jag personligen tycker att Höstdåd av Anders de la Motte, som också var en av de nominerade, var snäppet bättre. Malin arbetar som vanlig polis i Katrineholm men får chansen att delta i en Cold case-utredning i sin hemort Ormberg. Utredningen kompliceras när man hittar liket av en kvinna på samma ställe och konflikter mellan folk på orten och ett flyktingboende trappas upp. När Malins kollega psykologen Hanne hittas förvirrad och nedkyld i skogen utan att kunna förklara var hennes partner, både i jobbet och privat tagit vägen, blir det riktigt komplicerat. Camilla Grebe har skickligt konstruerat boken ur tre perspektiv. Malin som kämpar med sina känslor inför familjen och hemorten. Jake, en förvirrad ung tonårspojke som försöker hitta sin identitet och Hanne vars dagbok Jake hittar och som vi får ta del av via hans ögon. Ett stort plus för slutet som både förvånar och knyter ihop alla trådar, en konst som deckarförfattare inte alltid behärskar lika bra.

 

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Polisen Charlie är en självdestruktiv polis som tvingas återvända till sin hemort för att lösa ett försvinnande av en ung flicka. Det här är en bra bok med riktigt bra psykologiska personbeskrivningar.  Precis som i flera andra andra deckare idag, skildrar den en bruksort på nedåtgående. En ort som de flesta verkar längta bort från. Det gjorde Charlie när hon växte upp (men inte blev hon lyckligare av att flytta till Sthlm) och det gör Annabelle som är den försvunna flickan och vars historia vi får följa parallellt med utredningen. Utöver en bra deckare är det också en mycket bra skildring av hur det är att växa upp som tonåring i en liten ort. Det finns rätt många likheter med Camilla Grebes Husdjuret. Husdjuret har bättre intrig och mordgåta och Annabelle är aningen bättre språkmässigt men båda skildrar karaktärerna och tonårstiden väldigt bra.

 

Maestro av Geir Tangen

Tangen var en ny bekantskap för mig men oj vilken debut! Full fart rakt igenom och som  gjord för att filmatiseras. Kan definitivt bli en internationell bestseller. En seriemördare som begår spektakulära mord härjar i den lilla norska staden Haugesund. Lotte Skeisvoll är utredningsledaren som får ansvar för att utreda morden som annonseras via den utbrände journalisten Viljar Ravn Gudmundsson. Varför mördaren väljer att skicka e-post med förvarning om kommande mord till Viljar är en gåta och Viljar är inte överdrivet förtjust i att hamna i centrum även om det gynnar hans karriär som innan morden var nere på bottennivåer. Parallellt får vi följa en ung man som begår ett stort misstag i jakten på att nå toppen i sitt ungdomsparti. Styrkan i den här boken är inte karaktärerna utan drivet och det spektakulära. Den är omöjlig att lägga ifrån sig även om det blir lite väl överdrivet i slutet och trådarna som knyts ihop känns lite tveksamma. Men, extra kul med många referenser till deckarvärlden vilket inte är så konstigt då Tangen har en stor blogg om deckare. Där kan man läsa att en ny bok i serien om journalisten Viljar och även om han är en stereotyp kommer jag inte kunna hålla mig från att vilja läsa den också.

 

Mitford morden – Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes

Gillar man Downton Abbey och böckerna av Nicola Upson och Jacqueline Winspear ska man absolut läsa den här boken. Konceptet är:  Ung kvinna kämpar för att bli/är självständig och hamnar i mordgåta med kopplingar till 1:a eller 2:a världskriget. Louise Canon är en fattig kvinna i London på 1920-talet med magra framtidsutsikter. Hon bor med sin mor som sliter hårt som tvätterska och sin farbror som får henne att göra saker mot sin vilja. Genom en slump får hon en liten chans att fly sin tillvaro och tar den. Hon hamnar som barnflicka hos familjen Mitford en adelsfamilj med 5 systrar och en bror och en bebis på väg. En sjuksköterska hittas mördad på ett tåg. Louise och den äldsta Mitfordsystern Nancy lyckas bli inblandade tillsammans med en ung man som arbetar på järnvägen. Mitford-systrarna har funnits i verkligheten och levde minst sagt spännande liv. De skapade rubriker var och en på sitt sätt. En var kommunist, en nazist, och  en fascist. En blev hönsuppfödare och två författare.  Helt ok bok men mer för miljöerna och persongalleriet skull än själva mordgåtan. Upson och Winspear är helt klart snäppet bättre i den här genren även om jag är nyfiken på bok nr 2 som är på gång (ska bli en serie).

 

Kvinnan på bänken av Anna Jansson

Det här är Anna Janssons 19:e bok om polisen Maria Wern. Det kan lätt bli lite uttjatat med långkörarserie men jag läser Anna Janssons böcker lite då och då och tycker fortfarande de är rätt charmiga. Jag älskar karaktären Maria Wern och man får inte glömma bort att Anna Jansson är skicklig på att skapa intriger och mordgåtor. En kontroversiell kvinnlig präst får hot riktade mot sig och en kvinna hittas mördad. När en av Marias kollegor blir misstänkt gör hon allt för att hjälpa honom och hitta den riktiga mördaren. Som vanligt lägger hon in en historisk händelse/sägen. I det här fallet ett urgammalt sällskap som dyrkade modergudinnan. I nutid får hon in det (tyvärr) ständigt aktuella ämnet kvinnomisshandel.

 

Utan mänskligt värde av Jenny Rogneby

Efter Lisbeth Salander har det kommit en rad udda och tuffa kvinnliga huvudkaraktärer i deckare. Emelie Schepps advokat Jana Berzelius är en av dem och Jenny Rognebys polis Leona Lindberg är en annan. Hon är definitivt inte som andra poliser och bryter mängder av tabun både på jobbet och privat. På sätt och vis har hon likheter med Leif GW Perssons Evert Bäckström fast utan humor för stelare person än Leona får man leta efter. Det här är tredje boken i serien och fler lär det bli med tanke på slutet… Leona har numera även ett förhållande med David från föregående bok och till sin chef Alexandras förtret vill högsta cheferna att hon går en chefsutbildning, något som inte intresserar Leona nämnvärt. Hon tragglar på med att försöka bli ekonomiskt oberoende men det går långsamt… alldeles för långsamt och snart tar hon större risker igen. Annars har hon fullt upp med att hitta de förövare som genomför olagliga organoperationer på samhällets mest utsatta personer, prostituerade, sinnessjuka och fattiga, och sen dumpar dem blödandes på gatan. Det upprör till och med den till synes hänsynslösa Leona. Det här är definitivt en av mina favoritserier för tillfället!

Isola av Åsa Avdic

Publicerat av

IsolaJag är egentligen inte så förtjust i den här typen av böcker som kan beskrivas som Hunger Games för vuxna men något fick mig intresserad. Det här är Åsas debutdeckare som kom förra året. Ni kanske känner igen namnet från SVT där hon arbetar som journalist.

 

Året är 2037 och vi befinner oss i en dystopi där Berlinmuren aldrig föll.  Åsa har lagt sig rätt nära samtiden (inga konstiga kläder, eller för ”spacigt”) men ändå rätt främmande och obehagligt. Huvudpersonen Anna Francis är en kvinna som är en duktig byråkrat, mindre bra med andra människor, som bränner ut sig rejält efter att ha arbetat i en krigszon och bokstavligen arbetat mot sin död. Trots att hon är allt annat än stabil och hennes karriär är körd i botten efter ett fruktansvärt misstag får hon ett uppdrag av ”Den stora ledaren”. Hon ska vara med i ett mänskligt experiment ute på en isolerad ö och agera observatör i hemlighet. 7 personer lämnas på en ödslig ö för att testa deras psyke inför ett toppjobb. I kontrast till framtiden kastar Åsa oss rakt in i variant av Agatha Christies Och så var de bara en…

 

Åsa får till en ruggigt obehaglig stämning, ett framtidsscenario som i stunden inte känns så omöjlig (och därför desto läskigare), ett fantastiskt språk och rätt skickligt ihopvävd intrig. Bra debut!

Efter sommar kommer höst!

Publicerat av

Förra året kom den första boken i Anders de la Mottes nya serie ut. I likhet med Mons Kallentoft betar han av de olika årstiderna och nu är det dags för höst. I recensionen av I slutet på sommaren måste jag erkänna att jag kan ha varit en aning orättvis. Det var ett stort stilbyte från Geim-trilogin som det är mer action i och som kändes så nytt och spännande. Jag var nog inte riktigt mogen att släppa den serien då.  Nu har jag insett att det faktiskt är riktigt bra! Geim-serien är också jättebra men har en helt annat stil. (Läs den serien också om ni inte redan gjort det)

 

Höstdåd som är en psykologisk polisroman med pusseldeckarkänsla har många likheter med I slutet på sommaren. Det är en bok om kontrasterna/skillnaderna mellan landsbygd och storstad. Vi befinner oss i Skåne och ett brott i det förflutna spökar i nutid. Det är en kvinnlig huvudperson och det handlar om mänsklig psykologi. Tack och lov har Anders de la Motte valt en ny huvudperson. Det gör nämligen den här boken till något så ovanligt som en äkta fristående kriminalroman i en serie. Den här huvudpersonen passar mig dessutom bättre. Jag kan relatera till henne på ett annat sätt. Visserligen har hon sina problem, det vore inte lika intressant utan problem, men hon är inte överdrivet neurotiskt vilket är befriande.

 

Grunden är ett gammalt fall från 1990 när en av fem ungdomar hittas död vid ett stenbrott. Ungdomarna spenderade en sista sommarkväll ihop innan de skulle skingras efter studenten. Fallet blev aldrig löst men givetvis finns det olika teorier om vad som hände. Dynamiken mellan de olika ungdomarna är väldigt bra skildrat. Fem olika personligheter som hänger ihop av tradition mer än gemensamma intressen. Vad ska det bli av dem efter studenten, vem stannar kvar på orten, vem lämnar, lämnar hen frivilligt eller flyr hen från något. De flesta kan nog känna igen den där bitterljuva känslan av sista natten med gänget när man vet att inget kommer bli som förut.

 

I nutid anländer polisen Anna från Stockholm med sin tonårsdotter efter att hennes exman och pappan till hennes dotter dött. En kombinerad flykt/nysatsning. Det är två trasiga själar som behöver läkas både separat och i sin mamma-dotter-relation. Att komma som polis från storstaden och ta över chefsrollen efter en polischefen som haft järnkoll på sin ort i många år är inte lätt. Inte blir det lättare när Anna börjar nysta i det gamla fallet och det visar sig att den gamla polischefen är pappa till en av de fem ungdomarna. En annan av ungdomarnas föräldrar är kommunens starke man och på en liten ort håller man varandra om ryggen.

 

Mycket läsvärd bok som definitivt är mer en dussindeckare för stunden. Anders de la Motte är en riktigt bra författare med bra språk, fantastiska miljöskildringar, mycket psykologi och härlig stämningsspänning. Jag längtar redan till vintern!