Kategoriarkiv: Recension

Syndafloder – Alex Recht sista fall?

Publicerat av

IMG_4101Syndafloder är den sjätte boken om kommissarie Alex Recht och Fredrika Bergman. Kristina Ohlsson säger att det här troligtvis är den sista i serien men lämnar det öppet både i efterordet och handling. Min gissning är att de kommer tillbaka men det lär dröja några år. Som vanligt så kallar man boken fristående och visst, man kan läsa den utan att ha läst de tidigare men helt klart får man ut mycket mer om man läst hela serien.

 

Som titeln antyder handlar boken om synder i plural. Alla karaktärer dras med små eller stora synder frågan är om och vad man gör för att sona dem. En person, tillika mördare, vill ställa allt ”tillrätta” och tar lagen i egna händer. Det som sätter igång utredningen är mordet på en  man som hittas skjuten hemma i sin fåtölj men spåren leder tillbaka till gamla synder. Mördaren lämnar också personliga meddelanden till Alex vilket skrämmer hans sambo Diana. Samtidigt blir en man allt mer orolig över sin bror med familj som han är säker på har hänt något trots att alla undersökningar pekar på familjen lever och mår bra i Australien.

 

Det är på många sätt en avslutande bok. Alex blir allt tröttare i sin roll och Fredrika går in i ett livsavgörande skede. Flera trådar och kopplingar finns också till karaktärer från tidigare böcker. Lite trötthet, eller kanske snarare mättnadskänsla anar jag hos författaren och jag är inte lika imponerad av den här boken som vissa av de tidigare böckernn. Men, som alltid när det gäller Kristina Ohlsson är det välskrivet med både djup och spänning och genomtänkt handling.

Kemisten

Publicerat av

 

Strax innan jul fick jag Kemisten av Stephanie Meyer som framför allt är känd för den oerhört populära Twilight-sagan (vampyrböcker). Det var med en blandning av skepsis och nyfikenhet jag började läsa. Jag tillhör nämligen dem som inte är så förtjust i filmerna även om jag erkänner att jag inte läst böcker

 

En ung kvinna och före detta agent tvingas leva på ständig flykt med rigorösa säkerhetsanordningar. T.e.x sova med gasmask, olika förklädnader gift i örhängena mm. Som kemist och expert på ”blandningar” till förhör blev hon en belastning istället för en tillgång när hon fick reda på för mycket. En dag får hon ett erbjudande av sin f.d arbetsgivare som hon inte kan motstå. Hjälpa dem med att ”förhöra” en kille mot att få sitt gamla liv tillbaka. Frågan är om hon kan/bör lita på dem.

 

Det här föll inte riktigt mig i smaken. Det var för mycket romantik och för lite spänning. Grundregeln i en konspirationsthriller, som det här ändå kan räknas som, är att det ska finnas ett övervägande hot, gärna mot mänskligheten och helst en känsla av ”kan det vara så här på riktigt?” Den inföll inte. Jag tycker nog att den påminner lite om Nora Roberts böcker som också känns lite mer romantiska även om jag gissar att författaren kanske tänkte att huvudkaraktärens jobb som kemist med makabra arbetsuppgifter plus några rätt brutala scener skulle ge boken lite råhet. Gillar du Twilight-serien och kanske Nora Roberts kan du bortse från mina åsikter för förmodligen kommer du i så fall gilla den.

Högaktuell thriller

Publicerat av

image

Av samma blod

För ett par månader sen debuterade Tobias Olsson med thrillern Av samma blod. Olsson har tidigare varit reporter på Svenska Dagbladet och fick en guldspade för grävande journalistik. Hans kunskaper inom journalistiken har han utnyttjat på ett strålande sätt i den här boken,

 

Att som journalist göra sin huvudkaraktär till journalist är knappast originellt men effektivt, Jonathan Sandler är en utrikeskorrespondent som började sin bana med att jaga kickar men som allt mer ser jobbet på resande fot som en flykt undan vardag och hemska minnen. Han är på plats i Grekland när en svensk polis stationerad i samma land hittas mördad. Livia Köhler är en kvinna som startade med att vara ung vänster-rebell (frige minkar mm) till att fortsätta sin ideologiska kamp som asyljurist. Hon är också dotter till den mördade polisen. I två olika länder kastas deras världar om. Någon hotar Livia som har något hen/de vill ha. Frågan är bara vad? När Jonathan börjar ifrågasätta den grekiska polisens förklaring till mordet börjar komplikationerna. Till hjälp får han en grekisk journalist.

Högaktuellt och mycket otäckt

I en konspirationsthriller är konsten att få läsaren att tro på att konspirationen faktiskt skulle kunna finnas på riktigt och det gör jag. Det känns obehagligt verkligt och mycket otäckt. Något liknande skulle mycket väl kunna ske mitt framför näsan på oss i Europa. Nyfascismen är bevisligen på frammarsch och att flyktingar på väg behandlas omänskligt på sina håll har väl knappast undgått någon. De historiska kopplingarna kände jag inte till men ger en förklaring.

Snart engelsk TV-serie?

Det här är en riktigt bra thriller. Högt tempo bäddar för sträckläsning, och det är intressanta karaktärer. Rättigheter har redan sålts till ett brittiskt produktionsbolag och den kan nog göra sig riktigt bra på TV! Om man ska gå in på detaljer tycker jag att det i ett par lägen var lite väl lägligt ”slumpartat”. Visserligen handlar det om ett Storebror-ser dig-samhälle och visst, organisationen har tentaklar lite överallt men ändå… Annars är  jag glad över att vi slapp en snyft/försoningsförklaring mellan far och dotter. Det finns inget brev eller dagbok som förklarar om det inte kommer i del 2 (hoppas inte) för att det kommer en del två vågar jag satsa en tia på. Den ser jag fram emot. Bravo Tobias Olsson!

Amerikakistan

Publicerat av

image

Det här är Limme & Palmqvists tredje bok om kyrkoherden Edfeldt och hans systerson Ivar Jönsson. Det är en historisk deckarserie som utspelar sig i Karlshamn kring sekelskiftet 1900.

 

Småstadsidyll med charmiga karaktärer

 

Limme & Palmqvist är fantastiska på att beskriva småstaden och dess invånare på ett levande och trovärdigt sätt. Jag har i recensioner av andra historiska svenska deckare påpekat att karaktärer ibland känns lite för moderna. Här tycker jag inte det på samma sätt. Huvudpersonerna Jönsson och Eldfeldt är lätta att tycka om. De är charmiga och beskrivs med humor Även om de har sina fel och brister, som  Eldfeldts förkärlek till mat (beskrivs med mycket humor!) och Jönnsons moraliska dilemma när en ung vacker kvinna dyker upp.

Seriemord

 

En konstapel upptäcker en man brutalt mördad och nedlagd i en så kallad Amerikakista. Snart hittar de en till person och man inser att man har att göra med en mördare som är både kallblodig och smart. Som vanligt tar polisen hjälp av kyrkoherden som hjälper till att reda ut alla ledtrådar. Här finns gott om riktiga/falska ledtrådar (red herrings) och misstänkta.

Sidospår

 

Limme & Palmqvist brukar föra in lite sidospår som ibland inte har känts så relevanta men här finns lite sidospår som fungerar bra och tillför något till läsningen. Ivar Jönssons mamma meddelar att Jönssons far inte alls är den han tror och får på köpet en glad överraskning. Ett annat sidospår handlar om resan till Amerika som ju många svenskar gjorde på den tiden. Tillsammans berättar dessa sidospår om lesbiska kvinnors situation på den tiden, kvinnomisshandel och hur farlig överfarten till Amerika kunde vara.

 

 

Det här är en mycket charmig bok med mycket hjärta, fantatiska miljöskildringar och karaktärer, gediget historiearbete och lite Morden i Midsomer möter Father Brown. Min enda invändning är att boken är överraskande kort. (Läste som E-bok). För övrigt tycker jag att serien förtjänar att bli en TV-serie.

Karriär i ondska

Publicerat av

Skriver J.K Rowling deckare?

image

Ja det gör hon, under pseudonymen Robert Galbraith. Karriär i ondska är hennes tredje deckare om privatdetektiven Cormoran Strike i London. Första biken heter Gökens rop och nummer två Silkesmasken.

Åt det makabra hållet

Det börjar makabert. Strikes assistent Robin får ett paket till kontoret med ett avhugget ben i. Cormoran är övertygad om att det är någon av tre personer från hans förflutna. Fyra kriminaliserade personer som alla har anledningar att ha hata honom och nu hotar honom via Robin.  Tillsammans startar de en egen utredning för att ta reda på vem av dem som ligger bakom paketet och flera brutala mord på unga kvinnor. Samtidigt får vi följa mördaren (utan att få veta vem han är) och hans tankar när han t.ex förföljer Robin, mördar och försöker hålla upp en fasad utåt. På det personliga planet så ska Robin precis gifta sig och Cormoran dejtar en sval blondin. Ingen av dem verkar dock speciellt överlyckliga över sina situationer.

Blue Öyster Cult

är ett amerikanskt rockband från 1970-talet. I boken börjar varje kapitel med en textrad från någon av deras låtar. Strikes mamma var en ökänd groupie vars främsta idol var Eric Bloom i gruppen och hans pappa var en annan rockartist. Mördaren är starkt påverkad av texterna som har viss mysticism i sig. Själv är jag inget fan och tänkte nog att det skulle vara lite mer åt dödsmetall-hållet utifrån textcitaten.  Sen lyssnade jag på en av de mest kände Don’t fear the Reaper och tycker nog det låter som vilket gubbrocksband som helst.

 

Segstartad men intressanta karaktärer

Det tog ett tag innan jag kom in i boken men på slutet läste jag mer ivrigt. Sen vet jag inte om temat riktigt passade mig och det är en aning för makabert för min smak. Det finns ett stycke när mördaren tar fram en kroppsdel ur kylen och börjar gnaga… Den stora behållningen är helt klart karaktärerna som är speciella men inte förståeliga och inga överhjältar.

Lykttändaren

Publicerat av

imageHistorisk deckare i Stockholmsmiljöer

Lykttändaren är Pontus Ljunghills andra bok om polisen Stierna men han har gjort ett litet annorlunda grepp. Den första boken Den osynlige utspelar sig efter den här boken så i bok nr två har Stierna inte hunnit bli kommissarie.

 

1923

Året är 1927 det är i början på sommaren och Stockholms stadshus invigs på midsommarafton, samma dag som en ung kvinna mördas i sin lägenhet. Stierna är en ung ambitiös konstapel med förhoppning om att göra karriär. Kommissarie Lydmar ansvarar för fallet men ser potentialen i Stierna. Mordoffret Julia Ekengren visar sig vara en ensam kvinna utan släktingar och kriktigt nära vänner. Vem var hon egentligen?

 

Svunnen tid

Lykttändaren är en berättelse om ett ensamt fosterbarn (mordoffret) som växer upp präglad av sin ”plats” i samhälsshierarkin men också om dåtidens klassamhälle och en svunnen tid med sjaskiga ölhak och utomhusdass mitt i stan. Det är ett lite långsammare tempo än i de flesta moderna deckare men det passar ihop med tiden och miljöerna som är fantastiska skildrade, språket likaså. Här finns ingen fartfylld upplösning med biljakt utan det är enträget polisarbete och små grå celler som arbetar för att lösa mordet. Det passar också ihop med tiden och berättelsen.

 

Både Stierna och Lydman hör till det grubblande och smått filosoferande poliskaraktärerna. Givetvis med lite högre moral än flera av sina kollegor, det blir en aning klyschigt men är välgjort och välskrivet och kanske lite nödvändigt på bekostnad av trovärdigheten. Det är inte ovanligt att, framför allt, huvudkaraktärer i historiska deckare får lite mer nutida värderingar än troligt för tiden. Det gör att vi känner igen oss och bli mer bekväma med våra hjältar. Så är det t.ex. i Set Mattson och Anna Lihammers historiska deckare.

 

Sammanfattningsvis är det här en deckare som inte sticker ut men är välgjord  och värd att lägga några timmar på om man gillar historiska deckare.

 

 

Djävulsdoften

Publicerat av

image

 

 

De fem sinnena

Nu i oktober kom Mons Kallentofts Djävulsdoften som är den första boken i nya serien med temat de fem sinnena. Fast det där med ny serie är väl en sanning med modifikation. Temat är nytt men det här är den 10:e boken om serien om Malin Fors. Först kom fem böcker med temat årstider sen fyra böcker med temat de fyra elementen. Jag har inte läst alla böckerna om Malin utan bara ett par. Den sista klarade jag inte av att avsluta men det var nog inte författarens fel utan uppläsaren (lyssnade på den som ljudbok) Jag fixade inte hans röst helt enkelt. Nu har jag läst boken den här gången men skulle nog ha kunnat lyssna på den också för det är en annan uppläsare nu.

 

Förfall

I den här boken omplaceras Malin Fors till svenska ambassaden i Thailand i ett desperat försök av Linköpingspolisen att kanske kunna rädda hennes karriär och samtidigt få henne ur vägen då hon börjar bli en fara för både sig själv och andra. Det är som att hon är på ett uppdrag att förgöra sig själv i en stad där alla världens synder samlas och frodas. Drickandet spårar ur totalt, självkänslan ligger vid fotknölarna och hon äts upp av inre demoner. Det är plågsamt att läsa och blir lätt för mycket. Jag blir förbannad på henne, på hennes chefer och kollegorna för att de tillåter henne att fortsätta.

 

Trots sin destruktivitet tillåts hon arbeta och man hittar en svensk kvinna mördad i Bangkok. Malin kallas in som sambandsofficer men kan inte låta bli att lägga sig i för mycket. När sen en ung thailändare med koppling till den döda kvinnan hittas går det riktigt åt helvete eftersom Malin själv kände mannen. Det är nog bara i böcker en polis kan tillåtas göra så många dumheter och misstag och ändå, genom någon slags superhjältekraft, lyckas komma framåt i utredningen och klarar alla prövningar (dessutom kraftigt och konstant berusad). För mig tappar det i trovärdighet rejält och drar ner helhetsintrycket av boken. Men, det är trots allt spännande och som gjort för att bli film.

 

Lukt

Mons Kallentoft har verkligen lyft fram sinnena i boken även om det är rätt klyschigt och ja, speciellt lukterna är framträdande.  Nu har jag aldrig längtat till Thailand även om det ser underbart vackert ut på bild. Serien Bangkok Hilton (Nicole Kidman hamnar oskyldig i ett fängelse i Thailand) var en en skräckupplevelse för mig och har för alltid satt en fullständigt ologisk men hemsk tanke i mig  att det skulle kunna hända mig och därför har Bangkok alltid känns som ett big no no för mig. Den här boken gör inte saken bättre… Sjaskiga hotellrum, korruption, fylla, svett med doft av starka kryddor, som ger mig ångest och obehagskänslor.

 

”Kroppens alla porer öppnar sig, och hon svettas tills lakanet är ett hav under henne, ett stinkande hav, och hon kryper ut till toaletten, dricker det smutsiga vattnet direkt ur kranen…”

 

Gillar du Malin Fors och vill veta hur det går för henne, har varit i Bangkok och/eller gillar deckare med en rå och obehaglig ton i sig (inget för den som föredrar myspysdeckare) är det här en bok för dig.