Clean Cut – ingen pusseldeckare…

Lynda La Plante, eller  Lynda Titchmarsh, som hon egentligen heter, är mest känd för att ha skrivit TV-deckarserien I mördarens spår, där kommissarie Jane Tennison löser mordfall, och, för den som kommer ihåg, TV-serien Änkorna (1983), en serie där änkorna till fyra rånare utför en stöt som planerats av deras avlidna makar.

När vi var på semester nu i nyårshelgen såg vi några avsnitt på BBC om Anna Travis och Jimmy Langdon baserade på La Plantes böcker, Red Dahlia, Above Suspicion och Clean Cut.

Eftersom jag har så svårt för att sitta stilla och titta på TV så har jag nu köpt och börjat läsa Clean Cut som är den tredje boken om Anna och Jimmy. Fel ordning kanske, men so what?!

Det är inte bara ond bråd död här, det kryddas med en opraktisk, till och med kanske olämplig kärlekshistoria mellan Anna och Jimmy också. Något som smetar av sig på allt som händer och som ställer till det för de inblandade om och om igen. De två poliserna har som regel olika uppfattning om saker och ting, båda starka karaktärer som envist drar åt olika håll. En bra bit in romanen börjar jag fundera på hur det ska går för problemlösarna, lika mycket som jag undrar hur själva morden ska lösas! Kanonbra ihopvävt, nyfikenheten hålls vid liv.

Den ultimata deckaren kanske har Jane Tennison som DI och Anna Travis som DC…? /Mi

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Film/Tv, Recension och märkt , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.