Dark Fire av C.J. Sansom

Dark Fire utspelar sig 1540, i mitten av Tudor eran i London. Henry VIII har precis gift sig med Ann of Cleeves men han är allt annat än glad. Thomas Cromwell, mannen bakom den stora reformationen i England och kungens högra hand, är i trubbel eftersom han var den som arrangerade bröllopet. Cromwell är nu desperat efter något som kan göra honom populär igen hos kungen och han tror han har hittat det; Grekisk eld! Han har sett en demonstration av den legendariska substansen och han är övertygad om att detta är svaret på hans böner. Om han kan lägga vantarna på formulan så har England ett oerhört mäktigt vapen som kan användas mot fientliga trupper.

Matthew Shardlake är tillbaks igen med ett nytt uppdrag- att hitta receptet på Grekisk eld åt Cromwell och kungen. Men han är inte den enda som jagar substansen. Mystiska figurer rör sig i periferin och när männen som genomförde demonstrationen återfinns mördade så blir det en jakt på liv och död. Det blir ett race mot klockan, Sharlakes liv hotas och kungen blir mer och mer irriterad på Cromwell; något som kan få ödesdigra konsekvenser.

Mina tankar

Jag såg verkligen fram emot att läsa Dark Fire eftersom jag gillade Upplösning så mycket och jag blev absolut inte besviken. Den var faktiskt svår att lägga ifrån sig eftersom den var så spännande. Det som är speciellt med Sansoms böcker är att han blandar riktig historia med fiktion något som egentligen inte borde fungera men som gör det ändå på något sätt. Normalt sett så gillar jag inte den blandningen eftersom fiktion och icke-fiktion borde hållas ifrån varandra eftersom det lätt att störa sig på detaljer men i Sansoms böcker så inträffar det inte. Det funkar faktiskt och det blir en bra kombination. Visserligen så försvinner lite av spänningen om man kan Englands historia. De flesta har väl någon gång läst om Henry VIII och Cromwell i skolan.

Berättelsen är berättad ur ett första persons perspektiv och även om det ibland kan vara klumpigt att läsa så fungerar det bra. Vanligtvis så brukar jag vilja ta del av de andra karaktärernas tankar och känslor men efter några kapitel så tänker jag inte så mycket på det utan storyn flyter på bra.

Slutgiltiga tankar

Jag skulle vilja rekommendera denna till alla personer som gillar historia eller detektivhistorier som utspelar sig i lite annorlunda miljöer. Själva miljön är otroligt grafisk och jag kan verkligen se hur London såg ut på 1500-talet medan jag läser. Ibland kan jag nästan känna stanken också vilket inte är lika trevligt…

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , av Veronica. Bokmärk permalänken.

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.