Budgivning

Jag läste om den internationella budgivningen till bokrättigheterna för De försvunna och blev nyfiken. Boken har knappt hunnit komma ut i Sverige och redan är intresset så stort utomlands. Vad är det som är så speciellt med den? Jag var tvungen att se vad det handlade om, så jag laddade ner boken och började läsa.

Oförutsägbar

Introtexten beskriver boken så här: ”En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökandet som tar vid, leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.”

Ska man sammanfatta boken med ett ord så är det just det – oförutsägbar. Man vet sällan vad som är verklighet, dröm, inbillning eller fantasi. Jag får både Gone Girl och Night Film vibbar. Gretas standardfras ”det undflyr mig” beskriver också läsupplevelsen. Man tror man har fått grepp om hur saker och ting ligger till men eftersom berättaren inte berättar hela sanningen är det svårt att veta säkert. De försvunna är en mycket originell bok som överraskar om och om igen.

Kort bok?

Jag måste medge att under den första tredjedelen av boken var jag på väg att ge upp. Den var inte alls min stil. Men eftersom det är en kort bok, bara 209 sidor (på min läsplatta) tänkte jag trots allt inte ge upp. Jag är glad att jag inte gjorde det, för inget är som det först verkar och när boken är slut var jag utmattad efter alla vändningar, men också glad att jag slutförde boken. Annars hade jag ju missat läsupplevelsen som Caroline Eriksson så vackert bjöd på, och det visade sig att boken faktiskt var precis lagom lång.