Ja, de är bra. Inte bara för det de är avsedda för, utan för mycket annat också.

Förra hösten till exempel. Vi var på skogspromenad, jag och Kajsavovven, och se där! Trattkantareller i massor. Vi fyllde de fem påsar jag hade i fickan, Kajsa fick knipa, och vi delade en svampomelett till kvällsmaten. Nöjd matte och nöjd Kajsa.

Imorse var det dock en helt annan femma.

Vi lommade runt byn i maklig takt trots att det regnade. Kajsa tyckte kanske att matte kunde bli lite blöt. En slags hämnd för kloklippningen igår. Eller så var hon trött i benen, bara. Vem vet.

När vi kom till busshållplatsen skulle cykelstället nosas igenom ordentligt. (same procedure as every day, matte) Jag ser på långt håll att något ligger där. På cykelstället.

Jag har aldrig sett en enda cykel i det, men nu var det i alla fall NÅGOT där.

Intresserat närmade även jag mig målet för dagens promenad och gissa vad jag hittade? En bok. Den låg där helt ensam och övergiven. I regnet. Den var inte genomvåt, bara pärmarna verkade blöta än så länge. Jag såg mig om men inte en själ i sikte.

Kanske något utan cykel, men med bok, tagit 7.05 bussen ? Kanske stannat för att knyta skosnöret och lagt ifrån sig boken. Kanske kom bussen lite tidigt (eh – händer det?) och personen fick bråttom och sprang ifrån sin lektyr?

Jag övervägde att ta boken med mig. Men nej, jag ångrade mig. Någon har kommit halvvägs i Minette Walters Disordered mind och denne något ville säkert läsa resten också. Om det finns något kvar av den efter en hel dags regn, vill säga.

Och DÄR kom snilleblixten. Jag hade bara en enda bajspåse med mig, så jag frågade Kajsa om hon kunde knipa till vi kom hem, och det verkade hon inte ha några problem med, varför jag stoppade in boken i påsen, och lade tillbaka den.

Hoppas ägaren minns var boken försvann. Om inte plockar jag upp den imorgon bitti.

Finders Keepers, ni vet!

Var cyklarna står? DE lutas/binds/slängs av byborna mot lyktstolpen med hundsoptunnan på, var annars…