Ett gäng ryttare utklädda till tempelriddare utför en räd mot Metropolitanmuseet i New York och kommer på så sätt över en del ovärderliga föremål tillhörande Vatikanen. Arkeologen Tess Chaykin befinner sig på museet för att beundra premiären av utställningen då kaoset utbryter. På nära håll ser hon hur en man nappar åt sig ett till synes obetydligt föremål från en monter – en medeltida chiffermaskin, en s.k. rotoromkodare. FBI agenten Sean Reilly kallas in för att utreda det minst sagt ovanliga fallet och snubblar snart in i en härva av lögner, svek och historia.

Parallellt med detta berättar Khoury om tempelriddarnas uppgång och fall under 200 år mellan 1100-talet och 1300-talet. Det är tempelriddarnas sedan länge försvunna skatter som visar sig vara pudelns kärna. Alla letar nu efter denna historiska skatt – Tess, en av rånarna från museet och därmed även FBI. De enda som inte tycks angelägna om att finna skatten är Kyrkan, och Vatikanen gör också allt för att förhindra att sanningen ska komma fram…

Ni känner igen grejen från Dan Browns böcker. Skillnaden är att medan Brown skickligt väver ihop fiktion med historia är Khourys fiktiva berättelse ett pinsamt försök till någonting storslaget (i vissa passager vill jag bara hålla en kudde för ansiktet för jag tycker det är så patetiskt) medan de historiska fakta ändå lyckas fängsla mig – det är i denna del Khoury lyckas med sitt berättande. Jag funderar dock över hur mycket av det som berättas om tempelriddarna som faktiskt överensstämmer med den vedertagna historien. I vilket fall så väcker berättelsen min nyfikenhet och ger upphov till en massa religiösa funderingar (Wikipedia var mig mycket behjälplig i dessa funderingar, men får mig också att undra vad jag egentligen lärde mig i religionsundervisningen i skolan).