En liten vårresa

Så var vi där igen. Främmande land och bokhandlare. Jag är fullt medveten om att bokhyllorna bågnar och att minst femtio av böckerna fortfarande är olästa. Dum är jag inte. Men så regnar det och då måste man söka lite skydd i någon butik och vips så…

Regn, regn, regn

Vi hade beställt fint väder till vår långweekend i Budapest, jag och dottern. Det fick vi inte. +3 grader och blandade sorters regn. Staden är förvisso vacker ändå, men det är som om det fattas något. Antingen en sol eller en bok. Solen lyste med sin frånvaro så det som stod till buds var att ge sig ut efter något att läsa. Om vi inte hade någon bok med oss ner? Jooo.

Men… Ja. Alltså…

Boktarmen

Det är den det drar i när man närmar sig en bokhandel, vilken som helst. Vi närmade oss en , det kände jag tydligt i magtrakten. Hjärtat slog lite snabbare och benen drog iväg med mig.

Bokhandel som bokhandel

JUST ja…I Ungern är böckerna skrivna på Ungerska. Den lilla detaljen hade jag sånär glömt.

Famnen full av alla möjliga böcker med spännande om slag och så denna obehagliga insikt. Dottern föreslog att vi skulle ställa tillbaka dem i hyllorna. Trist inställning, faktiskt.

Men, men.

En stadspromenad utan värde

Får man väl säga. Allt var grått, himmel, hus, slott och Donau. Och nu också sinnet. HUR kan Ungrarna få för sig att läsa sina

Agatha Christie på annat än originalspråk, jag bara undrar?

Okamratligt. Bedrövligt sorgligt.

Tröstande bad

Väl tillbaka på Thermalbadshotellet på Margaretaön fiskade jag fram ”He shall thunder in the sky” som fått följa med på resan. Jag och boken klev ner i det 39 gradiga termalbadet.

Jag satte mig tillrätta på undervattensbänken och var snart djupt försjunken i det spännande Amelia Peabody äventyret. Allt annat var glömt och förlåtet.