Detta ”norrsken” lyser klarare för varje ny bok!

Sekten av Jan Sverre Syvertsen är en krypande otrevlig historia om en religiös sekt där en tonårsflicka, Tina, hittas mördad. Hennes bästa kompis, eller iallafall rumskompis blad de ”innersta” i sekten, är den som gör det makabra fyndet av den brända kroppen, bunden mot ett träd. Det är lukten leder väninnan…Spåren som Lisa och Sander följer är spretiga och förvirrande. Jag är rätt säker på vem som är mördaren, men har fel… attans…

I den här boken har det bildats en profileringsenhet, och Sander kan nu vara med och lösa brott på ett mera strukturerat och rättfärdigat sätt. Sander, som är rik som ett troll, har också hittat ett sätt att låta pengarna ”arbeta” på. Ett samhällsnyttigt sätt, som när jag tänker närmare på det, är helt i linje med hans inre, eller iallafall som jag upplever honom! Jag inser att Lisa är problemlösaren, men det är Sanders om jag tagit till mitt hjärta. Inte bara för att han är snygg och rik och utan sociala problem, hans tankar intresserar mig.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.