Reginald Hill levererar som alltid bra historier. Kommissarie Dalziel är sig lik även om han i denna bok är konvalescent efter en explosion i en av de tidigare böckerna. Han lufsar runt på en privatklinik, Avalon, vid kusten. Ett mord sker och Pascoe kommer sättande för att lösa det. Hela tiden med sin gamle tjockis till chef kikande över axeln. Det spel som alltid förekommer mellan dessa två, finns med och förgyller historien. Just ja, det förekommer stavfel i boken, som språkfascist är jag på och svär och nästan storknar innan de får sin förklaring…
Språket är lika mustigt som alltid, och det finns en knorr på slutet som sätter punkt. En helt godkänd semesterläsning, tjock och bra. Nu när den är färdigläst är jag inte lika glad över omfånget, eftersom vi endast har en liten ynka stuvlucka på båten för böcker och den är ganska full. Dessutom läcker det in just där! Det har regnat och åskat mer eller mindre varje dag i Moseldalen, spelar ingen roll om det är tyska, luxemburgska eller franska delen.
Det innebär utrymning av böcker akut, vilket som. Och gissa vad! Jag har hittat en Andreas Franz deckare längst in i stuven! Den måste jag ha glömt kvar oläst förra sommaren… Jag återkommer om den lite senare.