Handlingen börjar i juli 1986. En ung man och kvinna går och badar. Endast en av dem kommer dock överleva denna sommardag och den andra kommer bli oskyldigt dömd för mord.

Tjugotre år senare när Tony Blomstrand, mannen som blev dömd för mordet, blir frisläppt börjar han genast ta upp jakten på den riktiga mördaren.

.

Detta är en tvättäkta pageturner och påminner varken berättartekniskt eller innehållsmässigt om de två tidigare böckerna jag läst av Mats Ahlstedt (Den röda damcykeln och Mordet på Ragnhilsholmen).

Boken innehåller ovanligt lite dialog, istället får vi till stora delar en historia berättad för oss. Det bidrar till att göra historien ”mjukare”, Dömd för livet är alltså ingen hårdkokt deckare, utan snarare en ”mjukkokt”.

Upplägget av boken påminner lite om en såpa, där vi redan från början, i väldigt snabb takt, får ett antal karaktärer presenterade för oss och lika snabbt inser att alla verkar dölja något. Just denna bit fungerar väldigt bra och bidrar samtidigt till att läsfarten ökar ytterligare.

Som alla pagetuners har Dömd för livet fått offra en del för att få upp farten. Det finns inga sidohistorier att tala om och på det hela taget går historien ganska rakt från a till ö. På sätt och viss gör det storyn lite tanig, men man får istället en bok som verkligen kan slukas! Jag tror jag läste just denna på mindre än tre timmar.

Jag gillade Dömd för livet skarpt även om den på vissa ställen innehöll lite väl mycket klyschor och handlingen bitvis var ganska förutsebar. Men det enda som verkligen drar ned mitt betyg något är omständigheterna kring det justitiemord som hela handlingen bygger på. Väldigt lite nämns och det lilla som kommer fram får mig att tycka att det hela känns väldigt orealistiskt. Men sedan när måste en deckare vara realistisk för att vara bra!? 🙂

Klart den bästa bok jag läst av Mats Ahlstedt! Lättläst, slukarvänlig och spännande. Rekommenderas varmt!