Tove Klackenberg. Det här är den första bok jag läser av Klackenberg och som jag förstått det är bokens huvudperson, Monika Larsson, som kommer som ung tingsnotarie till Marvikens tingsrätt, en sidokaraktär från Klackenbergs tidigare böcker. En ganska långsam (utan att vara tråkig) och skön deckare om verkligheten i en liten svensk domstol – påminner mig mycket om en allvarligare variant av bloggen Tingsnotaien från obyggden som jag följde för några år sedan (en ny blogg har dessutom dykt upp såg jag nu, men jag har inte hunnit kika på den ännu).
Klackenberg ska dessutom ha en eloge för att hon vågat skriva en deckare som inte är en tegelsten: Boken är 239 sidor lång och inte en enda av dessa känns onödig (till skillnad från många av hennes kollegers).