Eirik Wekre

Eirik Wekre är en för mig hittills okänd norsk kriminalförfattare. Han är finansiell rådgivare och officer, 43 år gammal och bosatt i Oslo.

2005 debuterade Eirik som författare med kriminalromanen Spill uten regler. Kriminalroman nummer två som kom redan året efter, 2006, heter Terbovens liste, och den tredje, Operasjon Snøhvit kom 2008. Det är denna tredje bok jag hittat i en boklåda på Scandic Hotel Ålesund i Norge, på en av mina många resor i jobbet.

Historien handlar om det norska svarta guldet, oljan, som i mängder pumpas upp ur Nordsjön. Men vad händer om någon stjäl oljan? Kan någon ta ifrån Norge rättigheterna till guldet under havsytan? Tömma oljekassan?

Historien tar sin början på nyårsafton med att det på tolvslaget, mitt i raketskjutande och skålande, blir strömavbrott i hela Oslo. Inga telefoner fungerar, inte ens mobilnätet. Detta kaos ger säkerhetschefen på Norges Bank tillfälle att med några enkla knapptryckningar lägga beslag på hela norska oljeförmögenheten på 1,2 miljarder kronor. Hege Tønnesen från Polisens Säkerhetstjänst får uppgiften att ta reda på vad det egentligen är som skett och det hela ser minst sagt skumt ut.

Jag tänker inte avslöja mer, läs boken! Den är värd din tid. Ploten håller, visserligen är hela idén fullständigt vansinnig och omöjlig, men ändå har jag inga problem med att köpa storyn. Möjligen hade jag kunnat önska mig mer stuns i slutet, men det är helt ok som det är.

Nu har jag ju fått fatt i ett norskt exemplar, (jag vet faktiskt inte ens om boken finns att få på svenska) men Eirik skriver begriplig och lättläst norska, och historien löper som sagt på utan att jag ens tänker på språket. Normalt innebär detta att språket är någonstans mellan duger och bra

Nästa gång jag botaniserar i en norsk bokhandel ska jag definitivt hålla utkik efter Wekres två första böcker!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.