Det här är en småtrevlig roman. Kriminalare sägs det, och nog lovar det gott till att börja med. Men det går förfärligt långsamt. På baksidan av boken står det att ”etterforskerparet” är en kvinnlig präst och en transvestit. Det låter skumt, lite udda och spännande. Jag väntade hela boken igenom på att transvestiten skulle lösa någon form av gåta. Förgäves. Han var mest diffust olycklig. Prästen irrar runt i Namibia och går på cocktailpartyn hos den norska befolkningen. Hon är tyvärr ganska intetsägande för att vara präst och deckare. Det är faktiskt mer fart i Miss Marple!  Men trevlig är den iallafall, boken. Jag tycker den är trivsam och lättläst, om än inte en kriminalroman. Nu vill jag ha spänning, så kom igen Dahl! Du har skrivit bättre än så här, förr…