Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är väl i och för sig både charmig och kul men nog tycker jag det är alltför likt Damernas detektivbyrå… Den utspelar sig i Indien och den trevlige huvudpersonen, Vish Puri, är Indiens mest diskrete privatdetektiv. Hans hustru kämpar med hans vikt samtidigt som Vish petar i sig allehanda godsaker när hon inte ser på. I den här boken löser han fallet med den försvunna tjänsteflickan. Puri blir alltså en dag kontaktad av en advokat som anklagats för att ha mördat sin unga tjänsteflicka. Den som plötsligt försvunnit. För att fria advokaten från misstankarna måste Puri hitta henne, och givetvis åtar han sig med glädje det intrikata fallet.

Något mästerverk inom kriminalgenren tycker jag inte att Tarquin Hall skapat, men däremot är hans roman ett synnerligen intressant dokument om vardagslivet i Indien. Han skriver så levande att jag medan jag läser sida efter sida nästan kan känna doften av kachoris!

Jag gissar att det författaren vill belysa med sin deckare egentligen är Indiens problem med politisk korruption…

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.