Fasanjägarna

Dansk deckarserie

Om ni brukar läsa inlägg här har det säkert inte undgått er att jag har hyllat den danska författaren Jussi-Adler Olsen och hans serie om Carl Mörck och avdelning Q. Nu har jag läst bok nr 2 i ordningen – Fasanjägarna. Flaskpost från P släpptes först i Sverige men är eg. nr 3 i serien. Nyligen släpptes Kvinnan i rummet som är den första boken.

Handling

Någon lägger en mapp hos avdelning Q om ett fall som tycks vara avklarat för länge sen men vid närmare titt så verkar utredningen ha brustit rejält. Tre mycket rika och inflytesrika män verkar synnerligen misstänkta och en försvunnen kvinna verkar sitta på svaren till många frågor. Carl Mörck och hans team börjar sätta press på männen och leta efter kvinnan. Frågan är bara vem som hittar kvinnan först? avdelning Q eller de tre männen som är beredda att göra allt för att kvinnan ska hålla tyst.

Karaktärer

I den här boken får Carl Mörck och hans assistent Assad förstärkning (motvilligt) av den excentriska sekreteraren Rose. Carl kämpar fortfarande med skuldkänslor från skottlossningen som dödade en kollega och gjorde en annan kollega förlamad. Han största bekymmer är dock hur han ska få den vackra Mona, tillika hans psykolog, på fall.

När det gäller de tre männen så är de skrämmande i dubbel bemärkelse. De är fullständigt brutala men det värsta är blotta tanken på att det kanske finns sådana personer i verkligheten….Kvinnan Kimmie, som är central i boken, gestaltas även hon på ett brutalt sätt men samtidigt på ett hjärtskärande och naket sätt….

Teman

Det är klart för mig nu att Jussi-Adler Olsen vill berätta om utsatta människor och sättet han skildrar dem på är brutalt men ärligt. I den här boken skriver han  om lust och makt i kombination (ingen bra kombination…) och våld som skapas ur tristess. Det är stundvis rätt obehagligt men åh så spännande! För att balansera det hela så finns tack och lov Carl Mörck. Man skrattar sällan rakt ut åt hans tankar och yttranden det är mer på en konstant fniss-nivå men det kompenserar för allt hemskt.

Hyllningen fortsätter

Det är bara att konstatera, Jussi-Adler Olsen är inte bara en one-hit-wonder. Alla tre böckerna har varit fantastiska. Den här boken började jag läsa vid kvällstid och sträckläste tills ögonen gick ikors. På morgonen dagen efter läste jag i 25 minuter istället för de sedvanliga snooze-förhandlingarna. Sen tog jag med mig boken till jobbet och läste på rasten. Bättre betyg kan en bok nog inte få. Läs dem! men försök att läsa böckerna i rätt ordning.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.