Jag kan erkänna det; jag tycker mycket om karaktären Harry Hole, trots hans svagheter och tillkortakommande. Och det är faktiskt något mycket viktigt. Tilltalas jag av karaktären så gillar jag boken mer och är det en serie så kan man garantera att jag väntar ivrigt på nästa del. Gengångare är den nionde boken om polisen, eller numera före detta polisen, som går sina egna vägar.

Handlingen

Harry är tillbaks i Oslo efter tre år i Hongkong. Ärrad efter sitt sista möte med en psykopat, som närapå kostade honom livet, så möts han av sitt förflutna. Det som verkar vara en droguppgörelse mellan två langare är i själva verket något mer komplicerat; pojken i häktet är Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. Oleg, mu 18 år gammal, är anklagad för att ha skjutit ihjäl sin vän Gusto. Bägge två är missbrukare och langare av en ny drog, fiolin.

Harry kastar sig huvudstupa rakt in i utredningen och gräver för att finna den riktiga mördaren. Men hans undersökningar leder honom till korruption och de högst uppsatta i kriminella kretsarna i Norge.

Mina egna tankar

Som vanligt så levererar Nesbǿ en spännande thriller. Och jag tänker inte säga något som slutet för jag vill inte förstöra er läsupplevelse. Tempot i boken är explosivt och som läsare så sitter man på helspänn hela tiden. Inget är självklart eller lätt att räkna ut- precis som jag gillar. Det finns inget att gnälla eller anmärka på. Inte ens hoppandet i berättarperspektiv är förvirrande utan det ger handlingen mer djup; en till dimension, helt enkelt. Den blir inte heller för klichéaktig. Även om boken är actionfylld så känns det inte överdrivet. Jag har inte så mycket mer att säga än ”läs den!”.

Förresten så tror jag att Snömannen (nummer 7 i serien) ska bli film, regisserad av Martin Scorsese. Den ska jag definitivt hålla utkik efter!