Glasklart är Karin Wahlbergs åttonde deckare i serien om kriminalkommissarien Claes Claesson och hans fru överläkaren Veronika Lundborg.

Läkaren Hilda Glas (visst går tankarna till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas) återvänder till sina barndomstrakter för att göra sin AT-tjänst i Oskarshamn. Uppvuxen hos fosterföräldrar och med liten vetskap om vad som egentligen hände hennes familj försöker hon nu ta reda på sanningen. Av en slump kommer hon över sin mammas journal och det finns till en början betydligt fler frågor än svar.

I samma veva firar Claes och Veronika valborg i den påhittade glasbruksorten Hjortsfors, men firandet får ett abrupt slut då man hittar en död kropp i majbrasan. Att Hilda visar sig ha kopplingar till orten är knappast förvånande.

Glasriket

Anna Jansson lät delar av sin deckare Alkemins eviga eld utspela sig i Glasriket och Karin Wahlberg gör samma sak. Jag är uppvuxen i det småländska Glasriket och har dessutom jobbat på Kosta Glasbruk och jag tycker att Karin fångar miljön på ett exemplariskt vis. Jag nickar igenkännande vid flera tillfällen då hon beskriver glasblåsning i detalj, men jag kan förstå om vissa finner dessa stycken aningen överflödiga.

Bra jobbat

Glasklart var hästlängder bättre än den föregående, Matthandlare Olssons död. Tempot är ganska lugnt men det stör inte för jag är upptagen med att försöka lista ut vem den skyldiga är. I förra boken störde jag mig på att vissa spår glömdes bort, men de plockas upp i den här boken, och i den här boken lämnas det inga lösa trådar. Bra jobbat Wahlberg!