Halloween: Spöken i Allhelgonatider

Edgar Allen Poe och högläsning är vad som gäller på Allhelgona afton hemma hos oss. Poe är en aldrig sinande källa till underbara, korta, spökhistorier. Enligt min mening är Poe den första och största mästaren i skräck/ krim/deckargenren.

Äran att välja historien och att läsa upp den, går runt i familjen. Så har det varit i generationer bakåt i tiden. I år är det undertecknad som ska välja och läsa. Med röster och hela baletten. Jag har letat och grävt, och kommit fram till en plan. Vad tror ni om novellen ”Levande Begraven”? Nu är faktiskt telningarna därhemma 17 resp. 20 år gamla, så jag tänkte mig originalversionen, The Premature Burial, från 1844. Ljuset släcks ner i läsrummet, urgröpta skulpterade pumpor innehållande  stearinljus är utplacerade i och utanför huset och utgör den enda belysningen. (Den som läser tillåts använda ficklampa) Vi går så långt att vi till och med drar ner temperaturen till 16 grader i mysrummet i vårt drygt två hundra år gamla stenhus. Det blir källarrått och fuktigt snabbt, så här på höstkanten… Vi sitter alla insvepta i ullplädar, tätt tätt intill varandra.  Det var en gång…   Ja – så gör vi. Hur gör ni?

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.