Händelser vid vatten av Kerstin Ekman recension

Händelser vid vatten blev nyligen utsedd till den bästa svenska deckaren någonsin, jag kan dessvärre inte hålla med. Boken är visserligen inte dålig, tvärt om tycker jag att stora delar är helt okej. Kerstin Ekman är till exempel väldigt duktig på att fånga och skildra olika stämningar. Många scener riktigt dryper av ”stämning”! Det finns en scen med en pojke som sitter fast i en brunn som gav mig gåshud (och det är inte det lättaste).

 

Nej, det är istället karaktärerna som drar ned betyget från mig. Jag kan nämligen inte relatera till en enda karaktär i hela boken. Jag begriper mig helt enkelt inte på dem! Stora delar av boken ska utspela sig på sjuttiotalet i en norrländsk by, men i mitt inre ser jag istället hela tiden ett främmande land befolkat av ett folk jag inte kan förstå mig på.

 

Handlingen

Handlingen är väldigt enkel, men berättas ur en rad olika perspektiv och hoppar även i tiden, vilket bygger upp en spänning som annars inte skulle finnas. Vi som läsare sitter ofta med mer information om handlingen än vad karaktärerna gör vilket hade fungerat bra om jag bara hade begripit mig på varför karaktärerna handlar som de gör.

 

Förlagets beskrivning av handlingen:

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. På midsommarafton kommer Annie tillsammans med sin dotter Mia med bussen från Stockholm. Dan skall möta dem, men han kommer aldrig. Trött och besviken ger sig Annie tillsammans med Mia av in i skogen för att själv leta sig fram till stugan där de skall bo. Trots kartan och den ljusa natten går de vilse och till slut söker Annie hjälp i det blå tältet nere vid vattnet.

Det har gått arton år sedan det fruktansvärda dubbelmordet. Arton år, och inte förrän nu är det någon som börjar ana sanningen bakom det som kastat sin mörka skugga över den lilla byn. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv.

 

Sammanfattning

En okej bok men som, i mitt tycke, lider av ett karaktärsgalleri som det är svårt att ta sig till. Handlingen är enkel men har en tvist som vi som läsare får vetskap om långt före karaktärerna i boken (vilket både känns originellt och fungerar bra).

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.