Haukene – av Stein Morten Lier

Norge har funnit olja i mängder på Svalbard. Om de beslutar sig för att borra efter den kommer Norge att bli den ledande leverantören av olja till västvärlden.

Det är slitningar mellan den ekonomiska sidan och miljövännerna. Politikerna sitter mitt emellan och den svage stadsministern vet varken ut eller in.

Världskrafterna trycker och drar och pressar på stackars Norge.
Mariangela som är forskare vid NUPI och expert på de norra områdena varnar

sin stadsminister om vad som komma kan, om man tar på sig rollen som västvärldens viktigaste oljeleverantör.  Och hon råkar i trubbel. Hon och även Martin

Maele som är löjtnant i Försvarets Specialkommando. Han tvingas samarbete med CIA om en försvunnen projektledare vid Kongsbergs Vapenfabrik, men upptäcker snart att det handlar om något helt annat.

Mariangela och Martin har blivit till sittande duvor i det storpolitiska världsspelet.

Min första tanke när jag läste baksidetexten på boken var –  bah! Och jag gick in med en mycket tråkig inställning. Något som jag tämligen snabbt blev botad från.

Det låter som en dussinroman, men temat är brinnande aktuellt, och jag började mer och mer se boken som en ögonöppnare och ett inlägg i debatten.

Tråkig? Absolut inte!! Mycket välskriven, rappt tempo och hela tiden full fart.

Lier skriver mycket fängslande. Jag hann knappt fundera på miljöer och människor.
Jag slukades upp av historien. Om miljöerna är fint beskrivna får ni ta reda på

själva!!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.