Hej och välkommen till Deckarhuset Mats Ahlstedt!
Tackar!

Hur kommer det sig att du skriver just deckare?
Jag har alltid varit väldigt intresserad av litteratur. Jag läste mycket som barn och alltid tyckt om att skriva. Uppsatsskrivning var min starka sida i skolan och redan som tonåring bestämde jag mig för att bli antingen journalist eller författare. Och så blev jag båda delarna.

En sak som påverkat mig att välja just deckargenren är att min pappa var fängelsepräst. Han träffade många av internerna, ibland mycket grova brottslingar, mördare och våldtäktsmän, och höll gudstjänst och själavårdande samtal med dem. Det var oerhört spännande för en liten kille att veta att ens pappa jobbade med sådana saker.

Båda mina föräldrar var djupt troende och det diskuterades ofta etik och moral i mitt barndomshem. Man kan säga att jag har fått med mig intresset för brott och straff från barndomen.

Den tredje orsaken är att jag har varit ponnypappa, vilket kan förefalla något märkligt som skäl till att man blir deckarförfattare. En ponnypappa är en person som kör till stallet i ottan, mockar skit och tömmer plånboken. Han lägger mycket tid på sina barn och deras hästintresse. Min yngsta dotter tävlade dressyr. Om hon istället ägnat sig åt hoppning hade allt varit frid och fröjd. Felfri och snabbast vinner, enklare än så kan det inte bli. Men alla människor som någonsin har varit utsatta för domare i bedömningssporter vet vad jag pratar om …

…så deckarna är en hämnd på dressyrdomarna?
Nej, det kan man väl inte säga. Men den första boken, Dödsängeln, hämtar en del av miljön från just ridsporten. Och då låg det nära till hands att ta livet av en dressyrdomare …

Det är inte så att alla dina mordoffer är döpta/baserade på dressyrdomare?
*Skratt* … nej det räckte men en. Mina övriga böcker har helt andra motiv.

Vad läser du själv?
Jag läser många typer av böcker, både sköntlitteratur och fackböcker, men när det kommer till deckare läser jag helst svenska sådana, som Stieg Larsson, Henning Mankell, Håkan Nesser, Åke Edwardson och Liza Marklund. Av de utländska är Denise Mina en favorit. Men det blir förstås en hel del skönlitteratur också. Nyligen läste jag om ”Brott och straff” av Dostojevskij. Kanske en av de bästa ”kriminalromaner” som har skrivits.

Läser du någonsin dina egna böcker?
Nej, när jag har skrivit en bok har jag lagt den bakom mig.

Vilken av dina böcker är du mest nöjd med?
Av de tre som hittills har kommit ut är det den senaste, Den röda damcykeln.

Vilken bok är du minst nöjd med?
Det är nog min första, Dödsängeln. Det är ju en debutantroman med de fel och brister som sådana brukar vara behäftade med.

I augusti kommer du ut med din fjärde deckare, skulle du kunna berätta lite om den?
Den heter ”Mordet på Ragnhildsholmen”. Idén till den är till viss del självbiografisk. Mina föräldrar tog hand om två finska pojkar under andra världskriget. Då var jag inte född, men jag träffade dem båda i vuxen ålder. Det gick bra för dem – till skillnad från många andra. Under andra världskriget ägde världens största barnförflyttning rum. 70 000 barn slets bort från sina mammor (papporna hade ofta stupat i kriget) och skickades med en lapp runt halsen till nya hem hos helt främmande människor i Sverige. Många av dessa barn traumatiserades svårt.

Det är bakgrundshistorien, men själva boken utspelar sig i nutid. Platsen Ragnhildsholmen är också historiskt intressant. Där ligger en borg från 1200-1300-talen som hade en viktig, och emellanåt, blodig roll i nordisk stormaktspolitik under Folkungaättens dagar. Det kändes inte helt fel att gräva ner ett mordoffer där …

Till sist, vem skulle du rekommendera att vi försökte intervjua härnäst?
Då skulle jag säga Caroline Graham. En mild, äldre engelsk dam, ganska anonym för de flesta, men kvinnan bakom en av världens största tevesuccéer – Morden i Midsomer.

Med detta tackar hela Deckarhuset dig Mats för att du har tagit dig tid att svara på våra frågor! Vi väntar med spänning på din nästa deckare!