Homan i kurran på Kuba!

Här har Jan Mårtenson kokat ihop en riktigt exotisk soppa!

Den godmodige livsnjutaren och näsan-i-blöt-läggaren och tillika antikhandlaren Johan Kristian Homan trillar rakt in i ett mord där han själv sys in för dådet. Fängelse på Kuba, det är inget att eftertrakta kan jag förstå efter att ha följt min gamle hjälte de senaste närmare 40 åren.

Och han som bara skulle på semester en liten sväng… Ja, egentligen är det faktiskt hans säpoanställda särbo Francines fel. Det var hon som bjöd med honom till detta avlägsna land, och tvingade stackars Homan att frotteras med ambassadörer och annat fint folk.

Givetvis ordnar fästmö och ambassadrisen så att Homan släpps ut igen, men ingalunda för att stanna på Kuba. Nej, han flygs direkt hem igen och snuvas på den eftertraktade upplevelseresan.

Så snart Homan landar på hemmaplan dör någon igen. Hänger det ihop? Det vill nyfikna Homan förstås ta reda på, även om det kostar på. På det ena och det andra sättet.

Historien tar oss tillbaka till nazityskland och till amerikansk maffia och historian är kryddad mästerligt, precis som de kulinariska upplevelserna som det som vanligt finns recept till i slutet av boken!

Önskas en småtrevlig och gemytlig lässtund? Varför inte Mord i Havanna?

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.