I Postens ”Uppslaget”

kunde man för lite sedan läsa tips på historiska deckare!

Kalas tänker jag, som så gott som aldrig LÄSER vad som står på omslaget till reklambunten varje torsdag. 

 

Nr 17 av Uppslaget hade alltså på första sidan följande tips till oss som vältrar oss i mord och elände;

Silvergrisarna  

av Lindsey Davis

Privatdetektiven Didius Falco dras in i ett mystiskt fall där högt uppsatta personer ägnar sig åt illegal handel med silverhaltiga blytackor. Historien utspelar sig i Rom år 70 e kr.

Den fjärde sanningen  

av Iain Pears

 

Dr Grove förgiftas och fyra personer ger varsin version av händelsen. Alla pekar ut olika mördare, bara en har rätt.  Vi befinner oss i denna roman i Oxford på 1660 talet.

 

Rosens namn

av Umberto Eco

 

Sju fasansfulla mord följer slag i slag under sju dygn. Broder William löser hemliga koder och symboler flr att leda läsaren rakt in i benediktklostrets labyrinter.

Här befinner vi oss i Italien år 1327.

 

Jag tackar Posten för tipsen och beger mig omgående till Bibblan!

 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.