I terrorns skugga handlar om journalisten Lindsay Gordon

Lindsay återvänder tillsammans med sin fru Sophie återvänt till Glasgow efter att ha tillbringat flera år i USA. Anledning? Sophie har blivit erbjuden en professur i obstetrik vid Glasgows universitet.

Slitningar uppstår redan i diskussionsstadiet eftersom paret flyttat till Kalifornien för Sophies arbetes skull. Lindsay fick då lämna sitt jobb som journalist och börja på nytt med att söka arbete i nya hemlandet. När Lindsay nu etablerat sig på arbetsmarknaden och börjat trivas, ser hon exakt samma sak hända igen.

Hon ser hur hon skulle komma att återvända till Glasgow som arbetslös medan hustrun seglar rakt in i en ny topposition. Hon vill inte. Hon vill inte lämna kvar sin älskade hund, och hon vill inte lämna jobbet!

Lindsay ger med sig till slut och går ofrivilligt in i rollen som martyr och hemmafru. Och hon ser ner på sig själv.

Situationen äter så sakteliga upp henne inifrån och hon funderar på att bryta upp från förhållandet när hon bokstavligen springer in i en yngre journalistkollega – Rory McLaren – som erbjuder Lindsay att slå sig ihop med henne och arbeta med farlig, ibland hopplös men intressant undersökande journalistik. Lindsay tvekar med accepterar erbjudandet, och snart befinner hon sig mitt uppe i ett gisslandrama, långt farligare än vad någon av dem kunnat tro.

Historien är inte en McDermid så som jag lärt känna henne genom Tony Hill/Carol Jordan böckerna, men boken är bra!

Den överraskar mig, och det tycker jag om.

Skildringarna av de lesbiska kvinnorna, slitningarna som tär och fräter, är lysande. McDermids personteckning av den ”väna och osjälviska” Sophie som styr förhållandet med Lindsay med järnhand i bomullsvante är skrämmande. Hon lindar in sina beslut så bra att det hela tiden ser ut att vara mest synd om Sophie. Känslomässig utpressning av högsta klass, men Lindsay som av någon anledning alltid känner tacksamhetsskuld ger med sig var gång av kärlek till Sophie.

Det här är en bokcirkelbok! En diskussionsbok!