Intervju med Anna Jansson

Anna Jansson, från Visby, är en av våra riktigt duktiga svenska deckarförfattare och sjuksköterska sen 25 år tillbaka. Hennes Kommissarie Maria Wern löser brott huvudsakligen på Gotland där Anna växte upp. Annas deckare har översatts till ett antal språk. 2008 blev Janssons bok Främmande fågel teveserie med Eva Röse i huvudrollen. Förutom kriminalromaner har Anna även skrivit ett antal barnböcker och även böcker om vårdetik.

Jag vill gärna veta varför du skriver just deckare?
I mitt jobb som sköterska har döden ständigt varit närvarande. Jag har till och med december i fjol arbetat på lungkliniken i Örebro.

Där dör det ca två patienter i veckan. Det avspeglas så klart i det jag skriver. Dessutom kan man i kriminalromanens form på ett bra sätt ventilera det jag tycker är viktigt att skriva om ETIK. Jag skriver även läroböcker i vårdetik och frågeställningarna är de samma, vad är ont, vad är gott och hur bör man leva sitt liv.

Har du några funderingar på varför deckargenren ses på med en lite styvmoderlig blick av ”förståsigpåarna”?
För att det i regel är spännande och välskrivna historier läsarna fångas av och gärna vill köpa. Det har ansetts fult att tjäna pengar på litteratur. Och det finns en avundsjuka. Om deckare genomgående hade varit dåliga skulle genren ha dött ut för länge sedan, men den växer. Jag förstår inte dem som sätter sig som domare över vanligt folks smak – det är att göra sig för mer än andra människor. De borde i stället skaffa sig ett eget liv.

Hur ser du på att sätta deckare i händerna på barn och ungdomar för att locka dem att läsa?
Utmärkt om det är något som kan skapa läslust och locka till eget skrivande eller nya tankar.

Läs hela intervjun…

Detta inlägg är publicerat under Intervjuer av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.