I dag välkomnar vi Jan-Erik Ullström som är aktuell med deckaren ”Med slutna ögon” till Deckarhuset.

Med slutna ögon är inte din första bok, även om det är din första deckare. Vad fick dig att byta genre?

Genrebytet var mångbottnat. Jag hade debuterat med över 700 sidor sci-fi/fantasy och i den processen insett att jag kunde skriva. Samtidigt kände jag att jag ville nå så många som möjligt. Dessa två delar, tillsammans med det faktum att jag ville byta genre för att lära känna mitt skrivande, gjorde att jag klev in i deckarvärlden. Min salig mor slukade allt i deckarväg och jag satt mycket med henne som liten, när Miss Marple, Poirot och Morse dök upp i vår TV. Så det har alltid legat där och skavt. Dessutom skulle det bli intressant att följa mitt eget sinne. Vilken väg skulle det ta, när jag inte längre kunde tjusa med monster, alternativa världar och oförklarliga förmågor? Realism visade sig vara väl så spännande. Nu fick jag istället tjusa och locka med berättelse och karaktärsdjup.

Elisabeth/”Bettey”, huvudpersonen i Med slutna ögon, är en ganska ovanlig karaktär. Hur skulle du beskriva henne?

Kluven. Minst sagt. Bruten, på gränsen till hel och solid på gränsen till sönderfall. Hon kämpar mot sitt inre, i samma veva som livets bagage tynger henne alltmer. Men hon är stark. Urstark. Elisabeth vet vad hon vill och gör som hon vill. Eller som Bettey vill. Hon vet hur makt kan se ut och hur den kan användas, om så bara genom en blick eller ett skevt leende. Hon lever med sina sår. Intelligent, men samtidigt blind inför det uppenbara. Det är bitvis väldigt synd om Elisabeth Rehn. Det är först när allt faller på plats, som de saknade bitarna visar sitt värde. Det kan vara för sent för Elisabeth. Kanske.

Du använder dig mycket av adjektiv och adverb i din bok, något som många författare annars undviker. Hur skulle du själv beskriva ditt språk och sätt att skriva.

Ja det där har påpekats mer än en gång. Jag skriver så som jag gör. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid från det inre. Jag tror att de lager på lager av beskrivningar som orden målar ut, är den bild eller den scen jag ser. Jag skriver en film som bara jag sett. En film jag försöker att återberätta så gott det går. Vissa klarar inte av att läsa in all den informationen. Andra älskar att få det till sig. Oavsett vilket, kommer jag nog alltid att vara en drömmare med en bred beskrivningsflora i mitt sinne. När jag skriver kommer det bara. Det är som att mitt undermedvetna skriver och medvetandet ligger en sekund efter och kastar ”aha”-upplevelser åt alla håll, samtidigt som ”jag” bygger nästa logiska steg i berättelsen. Jag plockar det mesta från nattens drömmar och vrider det till berättelser. Filmer. Som jag upplevt. ”Med slutna ögon” är helt och hållet från en dröm. Det finns ett avsnitt i boken, där Elisabeth drömmer en mardröm med zombie-inslag. Den är rakt av. Nedskriven samma förmiddag. Jag är utbytt mot Elisabeth och min son Olle mot hennes systerdotter Milla. Att jag gör saker som många författare undviker … det vet jag. Men jag är min egen, precis som alla andra förhoppningsvis är i sitt skapande. Jag vill väcka känslor hos den som läser. Väcka tankar. Öppna dörrar. Jag får mycket ovett från andra författare, men det säger nog mer om dem än det gör om mig. Jag kör på. Alltid. Musik i öronen och in i bubblan. Hellre egen och ihågkommen av få, än normsmittad och hyllad av massan. Alla kan skriva. Börja!

Med slutna ögon är en del av Rehnserien, när kommer nästa del?

I detta nu (20130218) är den 21 kapitel gammal. Troligtvis landar den på 37-38 kapitel, som sin föregångare. Förhoppningen är att den skall finnas till hands lagom till semestertiderna. ”Med slutna ögon” kan läsas som en fristående bok, i och med det hängande slutet. Men den har en fortsättning som tar vid omedelbart, för den som vill veta hur allt till slut landar. Jag hoppas att jag får möjlighet att skriva fler böcker i Rehnserien. Karaktärerna växer och att kunna skapa fristående berättelser om dem i framtiden, skulle inte vara några problem alls. Det flödar. Så sent som igår hojtade två läsare: ”SVT! FILM! SERIE!”

Så tillsist. Vilken fråga skulle du ställa till dig själv som ingen annan ställt ännu, och vad skulle du svara på den frågan?

Finns det någonting nytt du önskar att du får möjlighet att lära dig under 2013? (Ja. Att skriva filmmanus. Jag har berättelser som skulle passa så mycket bättre i rörlig bild. I detta nu gnager t ex en svensk dramakomedi med udda touch innanför pannbenet. Människor får tårar i ögonen när jag återberättar storyns ramverk. Den behöver göras.)

Stort tack från oss på Deckarhuset för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

Tack för tiden, möjligheten och de givande frågorna.

En recension av Med slutna ögon kommer att dyka upp senare denna vecka.