Intervju med Kjell E Genberg

Hej Kjell E. Genberg, välkommen till Deckarhuset!

Tack, det är skönt med tak över huvudet.

 

Du har ett brokigt förflutet som popbandsmanager och som Billboard-korre, hur hänger det ihop med skrivandet?

På 50-talet började jag som radskrivare (man kallade det volontär) på Hälsinge-Kuriren i Hudiksvall, avancerade till nattredaktör på huvudredaktionen i Söderhamn och sökte därefter tjänsten som lokalredaktör i Ljusdal. Där träffade jag popgruppen The Panthers, slutade på Kuriren och blev deras manager. Skrev låtar tillsammans med deras sologitarrist Jan-Erik Rehn, såg till att skivor spelades in, fick erbjudande att arbeta med gruppen Lenne & Lee Kings i Stockholm. Sedan (ja, faktiskt under tiden) jobbade jag ihop med Shanes manager Lennart Lindström på vårt gemensamma bolag Artist Press Center som bland mycket annat tillverkade pressreleaser åt grammofonbolaget EMI och deras inhemska och utländska artister. Eftersom Billboard fick för sig att jag kunde engelska blev jag deras Sverigekorrespondent. När jag sedan läste vad de gjort med mina texter fattade jag att jag inte kunde engelska. Alla de här knäcken har ju med skrivande att göra.

 

 

Läs mer…

 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Specialare av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.