Hur kom det sig att du började skriva deckare?
Journalisthögskolan gav mig kunskapen att skriva och självförtroende att känna att jag kan. Därmot hade jag inte tid. Det tog några år innan jag kände att jag kunde ta tag i den gamla drömmen att skriva. Jag var då van att skriva 15 sekunders snuttar, och skrev jag något som drog ut på 20-30 sekunder så tvingades jag stryka, redaktören tyckte genast att jag blommat ut alldeles för mycket. Jag hade ett uppdämt behov att få skriva längre. När barnen vuxit till sig lite, och huset var byggt, hade jag plötsligt tid att skriva på mina lediga dagar. Att det blev deckare är väl för att jag älskar deckare själv, och för att jag tycker att deckaren är en jättebra form för att beskriva saker som samhällskritik och relationer. Det som intresserar mig är relationerna. Det psykologiska, med frågan vad som egentligen ligger bakom brottet, vad som gör att en människa kan begå det värsta av brott. De frågorna intresserar mig.
En annan sak är att det bästa jag vet är en bok som man inte kan sluta läsa, man bara måste läsa färdigt, och det var en utmaning för mig att undersöka om jag kan skriva så, om jag kan fånga en läsare så att den bara måste fortsätta läsa.