Hej och välkommen till Deckarhuset Mats Ahlstedt!
Tackar!
Hur kommer det sig att du skriver just deckare?
Jag har alltid varit väldigt intresserad av litteratur. Jag läste mycket som barn och alltid tyckt om att skriva. Uppsatsskrivning var min starka sida i skolan och redan som tonåring bestämde jag mig för att bli antingen journalist eller författare. Och så blev jag båda delarna.
En sak som påverkat mig att välja just deckargenren är att min pappa var fängelsepräst. Han träffade många av internerna, ibland mycket grova brottslingar, mördare och våldtäktsmän, och höll gudstjänst och själavårdande samtal med dem. Det var oerhört spännande för en liten kille att veta att ens pappa jobbade med sådana saker.
Båda mina föräldrar var djupt troende och det diskuterades ofta etik och moral i mitt barndomshem. Man kan säga att jag har fått med mig intresset för brott och straff från barndomen.
Den tredje orsaken är att jag har varit ponnypappa, vilket kan förefalla något märkligt som skäl till att man blir deckarförfattare. En ponnypappa är en person som kör till stallet i ottan, mockar skit och tömmer plånboken. Han lägger mycket tid på sina barn och deras hästintresse. Min yngsta dotter tävlade dressyr. Om hon istället ägnat sig åt hoppning hade allt varit frid och fröjd. Felfri och snabbast vinner, enklare än så kan det inte bli. Men alla människor som någonsin har varit utsatta för domare i bedömningssporter vet vad jag pratar om …
…så deckarna är en hämnd på dressyrdomarna?
Nej, det kan man väl inte säga. Men den första boken, Dödsängeln, hämtar en del av miljön från just ridsporten. Och då låg det nära till hands att ta livet av en dressyrdomare …