Intervju med Simon Kernick

This interview is also available in English…

Hur ”föddes” författaren i dig?

Jag har alltid velat skriva, i princip redan från när jag kunde plocka upp en penna själv. Jag vet inte varför. Det var rent instinktivt antar jag, och behovet är lika starkt idag som det någonsin varit.

.

Du skriver riktigt fula historier, hur kommer det sig?

Jag skulle inte kalla dem fula. Jag skulle kalla dem snabba, mörka thrillers. Det låter bättre.

.

Har du funderat på att skriva kriminalromaner för unga läsare?

Ja, men jag har inte kommit längre än till tanken. Kanske någon dag, men just nu njuter jag av att skriva mina snabba, mörka thrillers, även om de är lite fula!

.

Vad skulle vara den största utmaningen jämfört med att skriva för vuxna läsare?

Utmaningen skulle se likadan ut. Att skriva en historia som tilltalar din publik. Det är alltid svårt, oavsett vilken åldersgrupp du riktar dig till.

.

Det verkar bli mer och mer vanligt att författare använder påhittade platser istället för riktiga platser och städer. Varför tror du det blivit så?

Jag antar att det ger författaren större frihet i beskrivandet av olika scener, men jag skulle inte göra det själv. Jag fördrar att använda platser som folk känner till för jag tror det hjälper läsaren att identifiera sig med historien.

.

Hur stor del av tiden du lägger ned på en bok består av research och hur mycket är faktiskt skrivande?

Att planera en bok tar mig ungefär två månader, medan skrivandet tar ytterligare sex, grovt uppskattat. Jag gör mindre research nu för tiden, jag föredrar att bara ringa en av mina poliskontakter om jag fastnar på en teknisk eller processuell fråga. Jag tror starkt på att man kan researcha för mycket.

.

Finns det en verklig person som Dennis Milne är baserad på?

Nej, men han är löst baserad på tre olika polismän jag känner – fast jag lovar att ingen av dem är mördare!

.

Hur gör du research i miljöerna dina böcker utspelar sig?

Jag känner till områdena jag skriver om, jag har spenderat mycket tid i London under 90-talet och fått kontakter på bägge sidorna av lagen som jag talar med regelbundet. De hjälper mig att få böckerna att känna autentiska och de brukar även vara en källa till idéer.

.

Vad jobbar du med just nu?

Jag har just slutfört min nionde bok, The Last Ten Seconds. Det är en thriller om en under cover-polis som hamnar djupt inne i ett kriminellt gäng som planerar att kidnappa en misstänkt seriemördare från polisförvar. Allt utspelar sig under 48 timmar och har massor med twistar och vändningar, och jag är väldigt nöjd med den. Jag ska ta en kort paus fram till jul nu och sedan planerar jag att skriva min tredje Dennis Milne-bok som kommer ut i Storbritannien i januari 2011.

.

Känner du till några svenska deckarförfattare?

Ja, jag är ett stort fan av Henning Mankell och har läst de flesta Wallander-böckerna. Jag tycker även om Johan Theorin. Jag tyckte att hans debut, Skumtimmen, var fantastisk. Otroligt nog har jag ännu inte läst Millenietrilogin, men jag ska sluka den nu när jag har lite fritid eftersom alla säger att den är så bra. Svensk kriminallitteratur är stor i Storbritannien just nu. Konkurrensen börjar oroa mig!

.

Om du skulle föreslå en person som vi ska intervjua härnäst, vem skulle det vara och vad skulle du vilja fråga personen ifråga om?

Jösses, det var en svår fråga! Om det var en död författare skulle det vara Anthony Burgess. Jag skulle vilja veta varför han trodde att framtiden skulle vara så blek som han porträtterade den i sin magnifika roman A Clockwork Orange, och om, när han nu fått rätt i sina förutsägelser, ser något hopp idag? Om det istället ska vara en levande författare skulle det vara Dennis Lehane. Jag skulle fråga honom om han ens tänkt på att skriva ytterligare en Kenzie och Gennaro-deckare. Jag tycker att de fem han skrivit är bland de bästa deckare jag någonsin läst och skulle rekommendera dem till alla som gillar snabb, tankeväckande kriminallitteratur.

.

Tusen tack för att du tog dig tid!

Det var ett nöje. Tack för intresset.

Detta inlägg är publicerat under Specialare av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.