Hur kom sig egentligen din första kriminalroman?
Det var väl en önskan om att bryta en vana, göra något nytt. Helt enkelt hänga med i samhället och skriva samtida litteratur som speglar det Sverige jag lever i. En modern litteraturform helt enkel. Det var en utmaning för mig.
Om man betänker vad du annars skriver, vilken skillnad är det i själva hantverket?
Ja visst är det skillnad, framförallt för att handlingen måste drivas framåt i en hastighet som jag inte är van vid. Språket måste lättas upp och göras mer lättillgängligt och modernt och jag måste skriva om saker jag inte kan utan och innan.
Kriminalromanens status i litteraturen är fortfarande inget vidare, vad kan du som författare göra för att påverka synen hos förståsigpåarna?
Det är inte rimligt att det ska uppfattas på det sättet. Det är sorgligt. Det är mycket i den gamla så kallade fina litteraturen som är egentligen är kriminalhistorier, Brott och Straff till exempel. En ung student behöver pengar, han mördar en procenterska lider svårt av dåligt samvete, polisen utreder och till slut erkänner studenten brottet. Det är kanske så att dessa förståsigpåare inte har förstått skillnaden mellan en kriminalroman och den så kallade kiosklitteraturen som vart vanlig på 50-talet?