Hej och välkommen till Deckarhuset/TheCrimeHouse Vladimir Oravsky!
Du är just nu aktuell med boken ”Skatten i skogen: En k-märkt deckarparodi”. Du har skrivit väldigt mycket annat tidigare, är detta ditt första intåg på deckarscenen?
Hej,
Det är en definitionsfråga. Jag har skrivit åtminstone tio böcker i genren avslöjande/grävande journalistik och i dessa blottar jag personer som förgriper sig på lagar och förordningar och därmed även inte bara på enskilda individer utan stora och mindre grupper av människor.
Maj Sjövall, med vilken jag samarbetat, och hennes sambo Per Wahlöö skrev kriminalromaner med samhällsengagemang och samhällskritik, jag har valt att skriva samhällskritik med skurkar och förbrytare i centrum. Det paradoxala är, att emedan Majs och Pers lagbrytare alltid blir straffade, blir de som jag beskriver visserligen flyttade från brottes arena men alltid till ett ännu bekvämare och ännu mer lukrativt ställe.
Vad menas med ”en k-märkt deckarparodi”?
Elementary. Handlingen i Skatten i skogen utspelar sig mestadels i skogen där de unga huvudpersonerna kommer i kontakt med miljöer vars historia många människor inte är medvetna om. Det är fornminnen som är osynliga idag eftersom våra beslutsfattare inte bryr sig om den delen av det svenska kulturavet. Det kan finnas flera anledningar till det, men samtliga har en gemensam nämnare, ekonomin. Om vi tar exempelvis en gammal väg mellan två valfria ställen. Den var alltid rationellt ”byggd”, det vill säga den var så kort som möjligt, ungefär som dagens stigar som man ser i en park eller i ett bostadsområde där människor genar över gräset för att snabbast komma från garaget till hemmet med sina inköp. Samma två ställen förbinds idag med den längsta möjliga vägen för att tvinga människan att äga åtminstone en bil och ett garage, för att sälja mer bensin eller vad nu drivmedlet heter, för att och för att och för att. Och så utplånar man varje spår av den stig som påminner människan om att det finns alternativa levnadsmöjligheter. Det är som att försöka utplåna spår av exempelvis koncentrationslägren för att så småningom kunna hävda att det aldrig pågick något massmord på romer, utvecklingsstörda, homosexuella, judar et cetera.
Jag vill således uppmärksamma mina unga läsare på att många skogliga miljöer borde k-märkas.
Och så har vi den varudeklarerande ”deckarparodin”.
Jag är ingen expert på deckare men de jag känner till, mestadels från tv, de är parodier. Per definition. Ta exempelvis Morden i Midsomer med Detective Chief Inspector Tom Barnaby. Han har jagat åtminstone 80 olika mördare i lika många avsnitt till dags datum, vilket betyder att så gott som samtliga invånare i grevskapet Midsomer är mördade eller mördare. Och Barnaby som bör känna, mer eller mindre intimt, inte bara samtliga invånare i grevskapet utan även deras husdjur inklusive marsvin och vandrande pinnar, far hit och dit och försöker komma på var hans närmaste granne bor. Det ställs frågor vars förklaringar åtminstone inte jag kan följa och ändå sim sala bim, allt faller på plats och vi får veta att om mördaren inte trampade på en ekorres svans när han var sex år gammal så högst sannolikt, skulle han i dag varit en aktad filatelist.
Min parodi vill således återställa ordningen: allt uppdagas på ett organiskt vis, så att vem som helst inte bara kan följa med utan även får lust att följa med.
Och de mera ambitiösa läsarna bjuder jag på ett bonusmysterium: vad var min motivation att låta kyrkoherden Bruno komma med förklaringar, vem är han formad efter et cetera.
Skatten i skogen är en ungdomsbok. Kan du med några korta meningar berätta för våra unga läsare varför de borde läsa denna bok istället för att sätta sig i soffan och spela X-box?
Nej, jag rekommenderar ingen att hellre läsa min eller någon annan författares bok i stället för att spela något dataspel. Ett harmoniskt liv erbjuder flera möjligheter, det är sällan antingen eller, utan oftast både och, och ditt och datt och hej och ho
Du har tidigare skrivit en rad böcker som behandlar ämnet kultur, enligt många ”tyckare” är deckargenren exempel på ”dålig” kultur. Hur ser du på detta?
Eftersom jag betraktar mig själv som en intellektuell person, så vill jag svara som en sådan. Det är bullshit. Det finns bra och mindre bra skrivna böcker, pjäser, filmer et cetera. En genre som sådan har däremot ingenting med kvalité, vad det nu är, att göra. Mary Shelleys Frankenstein; or, The Modern Prometheus är lika läsvärd som exempelvis Gustave Flauberts Madame Bovary eller min egen Till dig jag vänder åter: en naken kostymroman.
Tillsist, kan du rekommendera någon riktig bra deckare/thriller eller mord mysterium?
Nya testamentet är fyllt med en massa thrillerartade episoder. Vem kommer att kasta den första stenen, vem kommer förråda Jesus, kommer han att återuppstå…
Och så rekommenderar jag vladimiroravsky.nu det är också rätt så spännande läsning.
Stort tack för att du ställde upp på en intervju!
Tack för att jag fick svara på era frågor