Fristående bok

Sonen är en fristående bok precis som Huvudjägarna och precis som i Harry Hole-böckerna  befinner vi oss i Oslo och rör oss i den undre världen. Korruption, makt och gangsters. Precis som det ska vara i hårdkokta deckare.

Sonen

Är den 30 åriga Sonny Lofthus som suttit i fängelse i 12 år. Inte för att han är skyldig, till mer än att han är knarkare, men för att han har tagit på sig skulden för andras brott. Självdestruktiv efter att få reda på att hans pappa, och polis, varit en ”mullvad” och sedan begått självmord. Men så får han uppgifter i fängelset som tyder på att han inte vet hela sanningen. Vad gör då vår hjälte med den informationen? Jo han rymmer, fylld av hämnd och med siktet inne på att få svar…

Skam och vanära

Det här är en bok om vad som kan hända när ett barn får sin världsbild raserad. När den man älskar inte är den man tror. Att leva med skammen att gå från att ha en hjälte till pappa till en vanärad pappa.  Vad händer med självbilden då?

Hårdkokt

Det känns som om det här har gjorts förut. Det är komplicerade turer men inget som överraskar på ett ”Aj fan!” sätt. Kanske har man läst för många deckare, blivit för blasé? Nåja, spännande är det trots allt, annars hade jag inte sträckläst och hårdkokt är det definitivt så på det planet levererar Nesbø som vanligt. Vår huvudperson är brutal men han ger sig bara på de som ”förtjänar” det. Polisen Simon är lagom ”god” men komplex och i bakgrunden finns en allsmäktig gangsterboss som styr över allt och alla. En kvinna som kastar ett ögonkast på hjälten och faller handlöst (suck) men det gör trots allt storyn lite mjukare vilket kan behövas i denna smutsiga verklighet som är en del av vårt samhälle.