Det är julaftons morgon och klockan är 5. Den enda stunden på dagen där en tystnadssökande
boksvulten stackars spillra till juloffer kan söka fristad. Tänk om julen ändå kunde firas på mitt sätt? Hur det skulle se ut? Tja, Take-away indisk curry varje dag. Helt ok till såväl frukost, lunch som middag. Förutsatt att den levereras hem. Jag kan tänka mig att öppna dörren när budet knackar, med där går någon slags gräns, känner jag. Allt annat är arbete. Vidare en Yllepläd i läsfåtöljen, fotpall med fårskinnskudde på och en mugg cacao på det lilla avlastningsbordet i perfekt höjd bredvid fåtöljen. Så ja – nu närmar det sig.
Just det – en deckare också! Förstås. Dream on säger maken. Jaa… kanske det.
Jag har iallafall smugit upp, glaserat skinkan och satt grötris på kokning, och NU är det min tid. Min och Barbara Vines. ( jaja… vän av ordning har rätt, Ruth Rendells, så klart!) Med Lögnernas labyrint under armen, en siameskatt hängande runt halsen som en pälskrage och en kopp te balanserar jag ut i biblioteket, ska just slå mig ner i … Mamma? MAAAMMA! Var finns… Nehej du lille gosse – är man 17 år så kan man själv leta upp tejpen. Men… vad gör LILLEN uppe?… suck… ok ok… jag kommer… Boken får vänta.
Jag återkommer med mina åsikter så snart jag lyckats smyga till mig lite läsro.