En sak jag funderat över som knyter an till Kristians undran över Annika Bengtzons ständiga uppstartade av datorn: Tycker inte författare själva att det känns pinsamt med små detaljer som ständigt återkommer i deras böcker eller märker de det helt enkelt inte själva? Minette Walters har till exempel alltid med något i stil med ”She spread her hand and made a rocking gesture with it.” Aningens varierat men i samtliga böcker jag läst av henne i någon form. Det är väl i och för sig trevligt att författare försöker ge en bredare bild av situationen och beskriver även karaktärernas kroppsspråk men ärligt: Hur viktig kan just denna gest vara för att illustrera något någon sagt – och dessutom i varje bok?

Ett annat exempel är Stieg Larsson som sida upp och sida ned talar om dot.com bolag, vilket jag inte kan låta bli att läsa som ”dotdotcom-bolag” (det blir nästan som salsasås eller chai-te). För det första: ”dotcom-bolag” eller ”.com-bolag” hade jag kunnat gå med på. För det andra: Det finns ju synonymer! IT-företag (vilket kanske är lite bredare, men fortfarande…), internetbyråer, ja inte vet jag, men någonting mer måste det ju finnas – eller?