Konsten att döda…

Konsten att döda – Så skriver du en kriminalroman av Sören Bondeson

 

En utmärkt handbok för deckarentusiasten som skriver själv och förstås läser mängder och nu är redo att ge sig på projektet med stort P.

 

Det är många kapitel, och Bondeson börjar med ”Utgångspunkter och historik” där han lär oss vad skillnaden är mellan deckare, polisromaner och thrillers.

Författaren ger sig därefter på att fundera runt ”Metoder och myter”, och vad som egentligen måste till för att faktiskt skriva en kriminalroman.

 

Ja, jag inser ju direkt att den här boken är ett måste, trots att bokhyllorna bågnar och jag redan har såväl Stephen Kings som Elisabeth Georges handböcker i ämnet. Är det här VERKET som kommer att göra all skillnad i världen ? JAAA!!! Förstås.

 

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.