Kungamördaren av Hans-Olov Öberg

Detta är tredje boken i serien med Elias Fagervik och Benny Modigh. Första boken, Djävulens tonsteg, är utan tvekan min favorit. Den var annorlunda, originell och väldigt jordnära. Huvudpersonen Elias Fagervik var endast ett barn i denna bok (som utspelade sig på 70-talet).

I uppföljaren, Någon att lita på, som utspelade sig på 80-talet hade Elias hunnit växa till sig. Handlingen var inte längre lika originell och definitivt inte jordnära utan istället blev vi serverade en mer traditionell thriller med högt tempo och en handling, som likt 80-talet, hade svårt att hålla fötterna på jorden.

 

Nu i den tredje boken, som utspelar sig i slutet av 90-talet, har vi lämnat planeten jorden. Handlingen svävar någonstans i gränslandet mot surrealism. På många sätt och vis liknar den de klassiska deckarna som kom ut på bio i slutet av 90-talet början av 2000-talet. Det var på den tiden det bara fanns två olika typer av deckare/thriller, de med en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde 90% av utbudet) och de utan en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde de resterande 10%). Kungamördaren här till den första kategorin.

 

Om man ser på Kungamördaren som en fristående bok hade jag nog inte reflekterat så mycket över den. Jag hade definitivt läst ut den, den är skriven med driv och innehåller onekligen en hel del spänning. Men sedan hade jag nog glömt bort den. Men nu ser jag inte Hans-Olov Öbergs Fagervik-serie som fristående böcker. För mig är de, likt Sagan om ringen, en bok uppdelad i tre delar. Ur det synsättet blir Kungamördaren mycket mer intressant.

 

Handlingen

Jag tänker inte gå in på handlingen (av titeln går det utmärkt att gissa sig till vad den kretsar kring) av den enkla anledningen att den faktiskt inte är så viktig i den här boken. Istället är det, framför allt, Elias Fagerviks psykiska tillstånd som står i centrum. Detta är en psykologisk thriller, med stark betoning på psykologisk.

 

Detta är definitivt en serie mycket läsvärda böcker, framför allt till er som redan läst många svenska deckare och är sugna på något nytt!

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.