Av någon anledning har inte Michael Simons böcker fått mycket uppmärksamhet här i Sverige. Hans första två böcker; Dirty Sally och Sweet Virginina (Body Scissors är originaltiteln) finns på svenska. Jag hittade dem av ren tur på mitt lokala bibliotek och jag blev helt uppslukad så fort jag började läsa dem. De har en mörk ton i sig och mest intressant är att handlingen utspelar sig på 1980-talet.

Handlingen

Little Faith utspelar sig några år efter Sweet Virginia. Det är 1995 i Texas, USA, och Dan Reles (från de förra böckerna) utreder mordet på den före detta barnstjärna, Faith Copeland. Dan Reles är lite av kårens ”svarta får”; han är född i New York och judisk, så han står ut som ett moln på en klarblå himmel. Faith är en flicka med stora bekymmer. Eftersom hon är en numera avdankad barnstjärna så står hon utan inkomst och framtidsvisioner. Hon är inte längre söt utan en mer vardaglig 16-åring.

Storyn är actionfylld och mycket spännande. Det är inte lätt att räkna ut vad som kommer att hända härnäst och som ni förstår så gillar jag det. Det är mycket som händer till höger och vänster men det blir ändå inte rörigt. Det kan underlätta om man har läst Dirty Sally och Sweet Virginia tidigare eftersom lite av händelserna som utspelades i dem omnämns i Little Faith.

Berättarteknik

Men vad är det här? Jo, jag tänkte att det kanske skulle vara intressant för er att läsa lite om narratologi eftersom just den biten är intressant i den här boken. Narratologi handlar alltså om ”berättarrösten” i boken. Jag vet inte hur många av er som tänker på hur en handling berättas, jag vet att jag sällan reflekterade över det innan jag började ta kurser i litteraturvetenskap. Den vanligaste varianten är att en berättelse berättas från en tredje persons synvinkel, någon som ser och hör allt, även karaktärernas känslor och tankar. Det andra är första person perspektivet; ”Jag gick på gatan när…” I Little Faith hittar vi båda varianterna; vissa kapitel berättas ur ett tredje persons perspektiv medan andra kapitel berättas av Reles själv. Jag gillar den här kombinationen eftersom det ger texten mer dimensioner.

Det här kan ju vara lite onödig information men det kan vara intressant för er som gillar att verkligen dissekera texter.

Mina slutliga tankar

Jag gillade verkligen Little Faith och jag måste verkligen läsa om Dirty Sally och Sweet Virginia. Men först ska jag ge mig i kast med Last Jew Standing som är Michael Simons fjärde bok i samma serie.

Stilen är som sagt mycket mörk och den påminner om Dennis Lehane (en annan författare vars böcker jag också verkligen gillar). Det finns ett sorts mörker i dem, ett gäckande ”noir”. Karaktärerna är inte perfekta utan de har sina svagheter och fel. Men på något sätt så gör det att läsaren har lättare att sympatisera med dem.

 Uppdaterat med bild!